Så många medaljer tar Sverige i Friidrotts-EM

I dag börjar Europamästerskapen i friidrott i nederländska Amsterdam. Att peta in ett EM samma säsong som OS är en ganska ny företeelse - första gången var 2012 (Helsingfors). Farhågan, att många skulle välja bort mästerskapet varannat år för att ladda för OS, har inte besannats. 

Jämför man resultaten från EM 2012 (OS-år) och 2014 (enda stora mästerskapet för européer) så var resultaten relativt likvärdiga och de flesta av det största stjärnorna var med. 
Så är det även denna gång, även om en del saknas. 

Ett skäl kan vara att man skapat lite enklare resa till finalen för de bästa (topp 12) slipper försökstävlingarna och kliver istället direkt in i semifinalerna. 

Jag har - helt begripligt  - ett rykte om mig att vara en dålig tippare. Anledningen är min första krönika (januari 2006) där Mats Nyström bad mig tippa hur det skulle gå för Sverige i OS i Turin. Jag gjorde en rigorös research, jämförde resultaten under vintern med resultaten inför de två senaste vinterspelen (-98, -02, som ju båda slutade utan svenska guld). Kort och gott: jag kände mig trygg i min utsago när jag knöt handen och basunerade ut NOLL svenska guld.

      Klassiskt ögonblick.  I min allra första krönika, i en obegriplig frisyr, tippar jag NOLL guld.

    Klassiskt ögonblick. I min allra första krönika, i en obegriplig frisyr, tippar jag NOLL guld.

Några veckor senare kunde jag - i en annan krönika - summera det bästa olympiska spelet i modern tid. Sverige hade vunnit typ 234 guldmedaljer. 
Så kan det gå. 

I Amsterdam tar Sverige två medaljer, varav ett guld. 
Det finns givetvis ingen anledning att ta det här tipset på så stort allvar heller. Ta det för vad det är - det är kul att spekulera. Skulle det slå in blir det ett okej EM för svensk del, varken mer eller mindre.
Lagom liksom.

De svenska förhoppningarna ställs i första hand till en handfull friidrottare som bör kunna vara med och fightas om topplaceringar. 
Tyvärr försvann ett av de stora medaljhoppen redan dagen före EM startade. 

 Charlotta Fougberg under ett tidigt träningspass i New York ifjol.

Charlotta Fougberg under ett tidigt träningspass i New York ifjol.

Charlotta Fougberg har problem med en vad och kommer inte till start på 3000 meter hinder. Därmed kan hon inte försvara silvermedaljen från Zürich 2014. Trist för Fougberg, som var på väg tillbaks efter fjolårets tur ner mot självförtroendes mörka botten. Nu hoppas hon komma i form till OS, och det är möjligt att hon kan göra det. Men det var på EM hon hade chans att ta en medalj.

Fougberg får nu försöka hitta någon trollformel för att få ordning på den krånglande vaden så hon inte tappar för mycket in mot OS. Kanske kan hon krypa sig i form? Det är ett i alla fall en metod hon testat förr. 

Sveriges största medaljchanser, i någon slags ranking, står nu till:

Meraf Bahta, 5000 meter.
Regerande mästare och i storform. Har radat upp svenska rekord och topptider. En fighter som kan avgöra lopp på flera olika. Hennes avslutande varv på Bauhausgalan på Stadion visar att hon är i bättre slag än någonsin.  Jag tror hon vinner om hon får ett någorlunda rent lopp (tyvärr har Meraf en tendens att hamna i stökiga situationer då och då). 

Michel Torneus, längd
Min andra medalj, om jag måste plocka ut de två. Över åtta meter i motvind häromdagen visar att han är på rätt väg. Michel har mästerskapsrutin och kapacitet att ta en medalj. Menkov får inte vara med, men det finns andra bra hoppare. Vinner gör knappast svensken, men kan han hoppa åtta 8+ i finalen så har han chansen. Det är väldigt jämt i statistiken bakom solklara ettan Rutherford. 

Daniel Ståhl, diskus
Fågel eller fisk? Ståhl blev ju arg på mig häromåret för att jag råkade säga sanningen - nämligen att han underpresterat i blågult linne vid ett flertal tillfällen. Han svarade i kvällspressen med att svenska kommentatorer var okunniga, vilket han sedan av någon anledning bad om ursäkt för. 

                                                                                                                                                                                         Rubrik från expressen.se/sport

                                                                                                                                                                                        Rubrik från expressen.se/sport

Få begrep något, men det spelar mindre roll. Det viktiga är att Ståhl presterar bra och det gjorde han efter allt detta. I Peking blev han VM-femma och visade exakt den kapacitet ingen någonsin tvivlat på att han besuttit. 
Förhoppningsvis kan han gå in med stort självförtroende i ringen i Amsterdam och amsterdamma iväg diskusen en bit över 65 meter - det kan räcka till medalj. 
Men EM i diskus är som ett OS sett till konkurrens. Och alla Ståhlmannen hade före sig i Peking finns med även här.
Jag håller alla tummar jag har för Daniel Ståhl. Och kommer inte medaljen nu så kommer den senare - han har ju sagt att han ska kasta tills han fyller 40. 

Angelica Bengtsson, stav
Frisk i handen och med bra resultat, trots nästan obefintlig hoppträning. Brukar kunna få till det i mästerskapen (VM 4:a, IEM 3:a, samt alla tänkbara juniorsegrar). Behöver nog upp på svensk rekordhöjd för medalj, men hoppen i Sollentuna nyligen visar att det är möjligt. Grundtips: utanför pallen, men med chans att överraska. 

Outsiders:
Sarah Lahti, 10 000m
Sarah har inte fått ut allt hon har i kroppen, men går det snabbt tidigt så finns några löpare som springer ifrån henne. Blir det däremot ett lopp med utpräglad mästerskapskaraktär finns en chans. Hennes 4.08 på 1500 meter från tidigt på säsongen vittnar om en fart som få andra i fältet bör kunna matcha sista varven. Annars - typ 7:a. 

Melker Svärd Jacobsson, stav
Under stark utveckling. Hoppade bra i pissvädret på Stadion och tar för sig mer och mer. Hade bra träningshopp på 5.90 (gummiband) nyligen. Kan han överraska? Lavillenie är storfavorit, men där bakom känns det ganska öppet.  

Susanna Kallur, 100 m häck
Ok, det är en chansning och det förutsätter ju givetvis att Kallur håller för tre rundor. Men gör hon bara det så är konkurrensen på Europanivå i sommar högst beskedlig. Kallur är 35 år och har sprungit två häcklopp över 100 meter de senaste sex åren. Hon har en chans att fixa OS-kvaltiden (12.80) och gör hon det i finalen kan det räcka till medalj. 12.80 är alltså SOK:s kvaltid, den internationella kvaltiden (13.00) har hon ju redan klarat. Håller hon över farten 10 häckar? Tveksamt. 

Axel Härstedt, diskus
Mannen som lever, äter och skiter diskus. Har kanske inte riktigt nivån som krävs för att på allvar tillhöra medaljsnacket, men diskus är en gren där det går att få en träff och jag är övertygad om att Axel har längre kast i kroppen än han fått ut. Frågan är om träffen kan komma nu? I så fall kan det i alla fall bli final, vilket är en bra början.

Vad mer innan det drar igång?

  • Ryssland får som bekant inte ställa upp med några friidrottare. Undantaget är Julia Stepanova, som får springa i europeiska friidrottsförbundets färger. Hur det blir i OS återstår att se, ärendet ligger nu hos CAS:
    Det finns såklart en poäng med att inte tillåta ryssar att tävla innan landet fått ordning på sin dopningsproblematik. Men samtidigt blir det absurt när man tillåter en deltagare, Julia Stepanova, som bevisligen åkt fast för dopning (hon stängdes av i två år i februari 2013), att tävla - samtidigt som man hindrar friidrottare som aldrig åkt fast för dopning att ställa upp...
     
  • Jag har varit förkyld i snart två veckor - nu får det fan vara nog. Löjligt. 
     
  • Ikväll hoppas jag att Portugal vinner över Wales i det något mer omskrivna europamästerskapet, så att vi alla får njuta maximalt av Pajasen Pepes briljanta skådespeleri även i finalen.