Golfen behöver Ulf Lundell mer än OS

Jag har träffat många idrottsstjärnor under mina år som sportreporter, men sällan blivit starstruck. Det ligger inte riktigt för mig. 
Men det har hänt - jag kan påminna mig två gånger jag blivit så paff att plötsligt befinna mig ensam med någon superstar, att jag inte kunnat få fram ett ord.

Första gången var när jag sprang för att hinna in i en hiss vars dörrar höll på att gå igen. Det var på ett hotell i Falun någon gång i början av 2000-talet. Jag måste haft bråttom, för jag minns hur jag flåsande bänder upp dörrarna, kastar mig in och därinne står - Ulf Lundell. 
Han tittar förvånat på mig, jag på honom. Sekunder. Jag nickar i en lätt spastisk rörelse. Uffe rör inte en min.
Vi åker fyra våningar i långsam hiss under total tystnad. Sedan ska jag gå av. Då öppnar Lundell munnen och droppar ett "Joråsatte ... " Sedan går dörren igen. 
Jag gillar Ulf. 

Den andra gången jag kan påminna mig att det hänt var när jag - av en ren slump, hamnade i en golfbil med Colin Montgomerie. Det var i Augusta häromåret. Bara Colin och jag - fem minuter att åka.

Jag har alltid avgudat Colin - lika mycket för hans gudomliga känsla på golfbanorna, som för det faktum att han stack ut som verbal och karismatisk, samtidigt som han kunde vara både tvär, sur. Men det var alltid ärligt. Inget påklistrat eller fejkat. Colin var Colin, med sitt karaktäristiska grin.  En fighter, som kunde plocka isär de flesta av toppspelarna, i synnerhet i matchspel. Ofta hånad, ibland hatad. Men Colin tog det (för det mesta) med jämnmod. Han tuggade på en chokladkaka och kämpade på.
Tyvärr fick han aldrig vinna en major (tvåa fyra gånger - hade han bara hållit fast i den järnsexa han sedan stoppade ner i bagen på Winged foots sista hål 2006, skulle han ha vunnit US Open).

Jag hade intervjuat Colin tidigare, senast när han var Ryder Cup-kapten 2010 i Wales. Men då var det enklare - jag var reporter och visste precis vad jag ville fråga om. Nu satt vi i samma bil, axel mot axel, och trots att Masters skulle starta en dag senare, och det borde funnit tusen frågor att ställa, så hade jag inte en aning om hur jag skulle inleda en konversation med en av min ungdoms stora idoler.

Som tur är tar Colin tag i taktpinnen. Han vänder sig mot mig. Hög röst: "Ice cream!".
Jag stirra häpet på Colin. Nästan rädd. Han ser nöjd ut. Mätt och nöjd.
"Yes. In the restaurant. If You haven't tried it yet. Do so. Aaaabsolutely delicious!"

  Masters-glassen.  Som med allt annat innanför de gröna staketen är det Masters eget märke. 

Masters-glassen. Som med allt annat innanför de gröna staketen är det Masters eget märke. 

Ice cream blev vår ice breaker.
Därefter pratade vi på, bland annat om golfens status i kommande OS. Colin förutspådde att många skulle tacka nej och att golfen kanske skulle bli kortvarig på det olympiska programmet.
Han har blivit sannspådd - åtminstone vad gäller det första. 

Nu, men den månad kvar till Rio-OS har Adam Scott, Jason Day, Rory McIlroy, Vijay Singh och Charl Schwartzel tackat nej. Zikaviruset har angetts som en orsak. 

Läste häromdagen att Colin uttalat sig på nytt (the Guardian):

"Golf är tillbaka på OS-programmet för första gången sedan 1904. Det har investerats mångmiljonbelopp - och så tackar många av de bästa spelarna nej. Om jag bestämde i IOK skulle jag fundera på om golfen ska vara med i fortsättningen"

Oron för Zikaviruset ska man respektera, men det är knappast hela problemet. Vid sedan av smittorisk finns en reducerad sponsorexponering, småpengar i prispotten samt det faktum att golfen har sina egna mästerskap, varav åtminstone både British open och US Open är äldre än de moderna olympiska spelen. 

I golfvärlden smäller det högre att vinna The Claret Jug eller en grön kavaj (Masters) än ett OS-guld.

2016 är dessutom ett extremt pressat program med två majors i juli (the Open Championship och PGA-mästerskapen), just före OS.
Och strax efter OS väntar FedEx Cup-slutspelet och Ryder Cup (för USA och Europa).

Krävs prioritering är det nog naturligt för en del att välja de tävlingar som har en historik, prestige och stora prispengar, snarare än nymodigheten OS.

Därmed inte sagt att inte OS-golfen kan bli stor på sikt, men jag är långt ifrån säker. 

Personligen hade jag tyckt att det vore mycket roligare om IOK vågat satsa på ett annat spelformat än det fyra dagar långa slagspel vi ser de flesta av årets övriga veckor. 
I OS hade man chansen att hotta upp golfen och tilltala en ny publik.

Jag hade gärna sett ett upplägg liknande det man spelar i t ex US Amateur, med ett inledande slagspel (säg två dagar) och där topp 32 gick in i en knock out-tävling i ren match, kvinna mot kvinna - man mot man. 
Jag hade kunnat tänka mig andra format också, men jag antar att slagspel var vad golfen krävde.  

Klart är att OS behöver hitta en yngre publik, och där lyfter inte spelen med 72 håls-golf.
Lika klart är att OS inte behöver växa; ett sommar-OS är redan snudd på ogripbart i fråga om omfång och kostnad. 

Hur det blir med golfen framöver återstår att se. Jag tror knappast man lyfter bort sporten från programmet, i synnerhet inte när det väntar spel i Japan om fyra år. Där det inhemska fixstjärnor och där golfen har en förankring. (I Brasilien är golf mikroskopiskt och endast tre herrar är rankade topp 1000, bästa kvinna är inte ens topp 400).

Jag älskar spelet - ser mycket golf på tv och spelar själv ibland - men OS-golfen smakar ganska ljummet. 

Glassen Monty tipsade om smakade för övrigt inte heller bra. Jag påtalade det för honom dagen efter. Han bara garvade. Rått. Vi har inte pratat mer sedan dess, Colin och jag.

Vad Lundell tycker om golf vet jag inte. Men att döma av hans roman "Visenterna" verkar den gamle rebellen inte helt helt främmande för att svinga klubbor.

Jag tror golfen hade behövt Uffe mer - än tvärtom. Det känns ofta väl tillrättalagt. Golfen behöver rebeller och rock'n'roll snarare än mer 72 håls-hambo. Jorosåatte.

Och när det gäller OS och golf är jag inte säker på att någon verkligen behöver den andra.

 Suddigt utdrag ur "Visenterna" (via svenskgolf.se)

Suddigt utdrag ur "Visenterna" (via svenskgolf.se)