Därför bör Aregawi få springa OS - trots allt

Den korta versionen:
Abeba Aregawi bör få åka till OS. Hon är inkvalad, friad från misstankar om dopningsbrott och hennes skuld är långt ifrån uppenbar.

Den långa versionen:
Hur man än vrider och vänder på det har Abeba Aregawi haft ett förbjudet preparat i kroppen. Hade hon behövt ta Meldonium för den typ av hjärtproblem medicinen (Mildronate) är framtagen för, skulle hon ha sökt dispens, vilket hon inte gjorde.
Följaktligen: dopad.

Men i linje med Wadas nya riktlinjer om gränsvärden är anmälan om dopningsbrott återkallad och Aregawi är av Dopingkomissionen fri att tävla.
Följaktligen: hon måste behandlas därefter, vad vi än tycker.

Abeba Aregawi tycks dömas desto hårdare i folkets domstol. Alla har rätt till en åsikt, men påfallande många av de som uttalar sig vet knappt skillnaden på en ryssfemma och en spiksko.

Jag har svårt att komma ifrån känslan av att många dömer henne på fler eller andra grunder än enbart de idrottsjuridiska.
Aregawi har aldrig lyckats löpa in i den svenska idrottspublikens hjärtan (hon har heller inte bemödat sig med att försöka) och hon släpar på ett bagage med anklagelser om skenäktenskap och skattebrott.

Om vi håller oss till det idrottsliga - för det är väl trots allt det Friidrottsförbundet och SOK i första hand har att ta ställning till - så har Abeba Aregawi OS-kvalat (hon var uttagen innan hennes interimistiska avstängning) och har alla idrottsliga meriter och kvalifikationer som krävs för att få åka till Rio. 
Och även om hon inte tävlat i år, till följd av sin avstängning, så finns det skäl att anta att hon håller väl så god nivå för att slåss om en topp 8-placering (riktlinje för SOK) som en del andra svenska friidrottare som tagits ut. 

Så vad skulle då skälet vara att inte ta ut henne?
Det kan ju knappast vara hennes historia innan dopningsavstängningen, eftersom hon ju varit uttagen till flera mästerskap sedan det blev känt. 
Det kan heller inte vara att hon begått en dopningsförseelse - för den anklagelsen är hon ju friad ifrån och att hon nu slipper straff är helt i linje med Wadas uppdaterade rekommendationer. 

Kvarstår gör det faktum att hon tagit ett preparat som förbjöds vid årsskiftet 2015/2016. Huruvida hon tog detta efter 1 januari vet jag inte, men enligt expertisen finns goda skäl att anta att så inte var fallet. Främst av två anledningar: nivåerna i hennes test var extremt låga trots att hon testades så tidigt som den 12 januari.  

Att som elitidrottare ta emot omärkta tabletter i en påse från okända människor är naturligtvis idiotiskt.
Än mer korkat är det att äta dom. 
Men det var vad Abeba Aregawi gjorde, enligt egen utsago, häromåret. Hon påstår att hon trodde det var vitaminer.

Man kan skratta åt hennes historia och sortera in den bland andra mer eller mindre genanta bortförklaringar av idrottare som åkt dit. Men man kan också sansa sig och fundera över hur omoraliskt det var att äta ett preparat som inte var förbjudet i tron om att det var prestationshöjande (vi får väl här anta att hon även åt "vitaminer" i tron om att de påverkade hennes resultat positivt). 

TV-krönikor blir ofta korta och ofullständiga, men jag gjorde ett försök att lyfta frågan här.

Krönikan gör inget anspråk på att vara fullständig eller ge några svar, men den lyfter frågor i en gråzon vi alltför sällan pratar om. Dopningen beskrivs ofta som svart eller vit - och ju mindre påläst man är desto mer förenklas problemet.

 Gott och blandat på turkmenistanska.

Gott och blandat på turkmenistanska.

När det gäller Meldonium ska man ha en sak klart för sig - det är långt ifrån givet att preparatet har en effekt. Anledningen till att det hamnade på den förbjudna listan var att man såg att det fanns en stor del av de aktiva som använde preparatet. 

Jag tvivlar på att de som nu skränas högst och ylar om lång avstängning, och som tvärsäkert uttalar sig om att Aregawi ska portas från OS har läst de drygt 200 artiklar som finns tillgängliga i den vetenskapliga samlingen PubMed.

Jag har inte läst alla själv, men jag har läst en del (det är komplicerat att sätta sig in i, och då har jag ändå läst biomedicin på universitetsnivå). 
Jag vet dock experter som verkligen har läst samtliga artiklar och ska jag sammanfatta det de är eniga om så kan det komprimeras till följande:

  • På råttor och möss påverkar Meldonium carnitinomsättningen gynnsamt i de mitokondrier som finns i hela kroppen - således inget specifikt för hjärta. Men från många andra substanser vet vi att även om man kan mäta något spännande är det inte alls säkert att det verkar som önskat i människokroppen (men kan vara ett försäljningsargument gentemot idrottsutövare som gärna låter sig luras)
     
  • I Österuropa förefaller det som att man, sporadiskt, har använt Meldonium för att skydda patienter vid hjärtinfarkt, men det finns inga studier som visar att det har effekt. 
     
  • Det finns inte någon enda studie som är i närheten att pröva Meldoniums eventuella prestationsökande effekt på friska frivilliga - än mindre på idrottsutövare.
     
  • Wada har inte haft några vetenskapliga effektstudier att luta sig mot när de förbjudit medlet utan de har enbart förbjudit det eftersom man fann att så mycket som 18 % av idrottsutövare (främst östeuropéer) använde det.

Trots att läkemedelsindustrin haft mer än 15 år på sig att läsa i den vetenskapliga litteraturen om uppgifter från Österuropa har inte en enda läkemedelsfirma i västvärlden funnit det mödan värt att starta forskning på preparatet. Säkerligen har man värderat det skrivna, gjort några enklare experiment men sedan givit upp: Meldonium var inte värt att satsa på.

Kontentan av ovanstående: risken finns att hundratals toppidrottsutövare runt om i världen har stängts av för ett preparat som i grunden kan vara värdelöst. 
Ansvaret vilar då tungt på Wada, som förbjudit ett preparat, trots ett uselt underlag.

Oavsett vilket har Wadas hantering av Meldonium varit ett haveri, där ivern att sätta dit fuskare har gjort att man haft skygglappar mot både vetenskapliga studier och idrottares rättssäkerhet.

I riktlinjerna står det att ett preparat skall dopingklassas om minst två av tre kriterier är uppfyllda:

- preparatet är idrottsprestationshöjande
- preparatet är skadligt för idrottsutövarens hälsa
- preparatet skadar idrottens anseende

Vilka två av dessa kriterier uppfyller Meldonium?

Det finns mängder med preparat på den förbjudna listan som tveklöst är prestationshöjande på ett eller annat sätt, men än så länge tycks ledande experter långt ifrån säkra på att Meldonium är ett av dessa.

Wada har insett detta efterhand, och dessutom via egna studier (som gjordes alldeles för sent) insett att den verksamma substansen stannar kvar i kroppen längre än man från början trott (gissat?).

Straffsatsen på fyra år har mildrats - man har infört ett gränsvärde och uppenbarligen har idrottare som haft det förbjudna preparatet i kroppen nu även friats. 

Meldonium-härvan är pinsamt skött av Wada, och fallet Aregawi en påminnelse att man inte alltid ska vara så snabb att döma.
Stämpeln som fuskare kommer hon aldrig kunna tvätta bort. Hon jobbade i uppförsbacke redan innan dopningshärvan och efter detta kommer hon få svårt att vinna några populäritetspoäng hos den svenska idrottspubliken.

I mina ögon är Abeba Aregawi inte ett offer. Det sätt hon beskrivit att hon tagit emot och ätit okända preparat är inget annat än oprofessionellt. Att det innebär en risk måste hon varit medveten om. 
Men om det stämmer - och det finns goda skäl att tro det - att hon åt Meldonium innan årsskiftet, så hamnar hon i den stora gråzonen där det är svårt att sätta sig till doms över rätt och fel.

I så fall riskerar hon att stängas av från OS, trots att hon kanske åt ett värdelöst preparat under den tid preparatet var tillåtet.

Aregawi kommer för alltid att ha en stämpel som fuskare. Magnituden på hennes skuld kan man diskutera, i synnerhet i jämförelse med andra svenska dopningsfall som slätats över illa kvickt. 

Men Meldonium är i första hand ett monumentalt haveri för den världsomspännande antidopningsorganisationen Wada, den instans som oberoende och rättssäkert ska arbeta för en ren idrott. 

Och när det gäller OS så har Aregawi kvalat in och hon är fri att tävla. Det är knappast rimligt att inte låta henne tävla för att hon inte är omtyckt, eller för att hon rört sig i en gråzon. 
Men jag är långt ifrån säker på att SOK och Friidrottsförbundet delar den uppfattningen.