På plats till ovationer - men orosmolnen hopar sig

På plats i PyeongChang efter lång resa.
Vårt chartrade Discovery-plan damp ner på en liten flygplats som heter YangYang. Där möttes vi av ett gäng entusiastiska volontärer.

Jag kom ut i ankomsthallen 15-talet meter efter Peter Forsberg. Han fick en stående ovation.
Jag hann tänka att det var fan vad han var känd i Korea. Men fine - två OS-guld. Legendar liksom.
Klart han ska ha applåder.

Sen kom jag, några sekunder senare, och möttes av en lika entusiastisk ovation.
Då förstod jag att funktionärernas uppgift var att välkomna alla nyanlända med en hyllning. 
Det var ett fascinerande skådespel. Passagerare efter passagerare (vi var väl runt 300 stycken) applåderades in i Sydkorea.

Jag hann dock inte titta på spektaklet så länge, eftersom mina studiokläder hade kommit. De passade ganska bra. Det enda de missat var att brodera in "Uluf" på hatten, men det skulle visst hinna lösa sig till fredagens invigning.

 En första bild på min nya studioutstyrsel. Även Per Elofsson (till vänster) verkar nöjd med sina kläder. 

En första bild på min nya studioutstyrsel. Även Per Elofsson (till vänster) verkar nöjd med sina kläder. 

Sedan åkte vi buss till PyeongChang och där är jag nu. 
Den riktiga OS-känslan har inte infunnit sig än. Har ännu inte sett en arena eller varit i närheten av byns centrum (om det nu finns ett sånt). Faktum är att jag sannolikt inte kommer komma i närheten av en tävlingsarena under hela min tid här. Det brukar bli så om man jobbar i studio.   

Hittills har jag sett två saker: hotellet, där jag tillbringat den mesta tiden, vaken i min säng (hej jetlag!).
Och så ett ställe som heter IBC, som är arbetsplatsen för tv-knegare från jordens alla hörn.
Där har även vi vår studio. Den är finfin (men vi får inte visa några bilder på den än). 

Vad mer? Jo, här är kallt. Ibland jävligt kallt. Tack och lov har jag bara 10 minuter att knata från hotellet till IBC. Det går an även utan att dra på sig. Men det ska bli varmare, säger dom. Faktiskt sådär 25 grader varmare än förra veckan. Fortfarande minusgrader alltså, men bra någon enstaka.
Och det gillar vi.
Inte för att jag har något problem med kyla, utan mer för att det kan bli stora problem med inställda tävlingar. När det börjar bli sådär -18C eller mer så kastar längdåkare och skidskyttar in handduken.
Det innebär uppskjutna eller inställda tävlingar, vilket i sin tur innebär trubbel för oss som vill sända OS.
Så nu hoppas vi på lite värme.       

image1.JPG

***

Det finns såklart andra orosmoln än själva vädret. 
Ett är att det är influensa och vinterkräkstider och att det tycks vara många som insjuknat i stan.
Framför allt volontärer. Över 1000 vakter har tydligen fått lämna PyeongChang och ersatts av 900 soldater. På så sätt hoppas arrangören få ner smittspridningen. 

Expressens sportchef sätter ord på ett annat orosmoment.
Han är nämligen bekymrad över hur vi divor i Discovery-teamet ska kunna hålla sams under OS.
Det som bland annat får oron att gnaga i hans mage är osäkerheten kring vad som händer ifall Jessica Almenäs får större rubriker än jag.

Jag är också orolig. Vi har redan haft vårt första bråk. Det var obehagligt. 
När flygvärdinnan hällde upp saft till oss på planet hävdade Jessica att jag fick liiite mer saft i mitt glas.
Jag menade att så inte alls var fallet. Men Jessica stod på sig. Jag blev förbannad, kallade henne Norrlandsdiva - varpå hon kastade sig över mig.

Först när sportchef Osmanbegvic och planets styrman, en robust karl från Daegu, kom och slet oss åt varsitt håll, lugnade Jessica ner sig.

 En av planets övervakningskameror fångade när Almenäs kastade sig över mig. Av sekvensen framgår tydligt oskyldig och utsatt jag var i situationen. Lika tydligt framgår hur kollegorna Ekwall och Calle Johansson fullständigt ignorerade vad som inträffade. Endast Jonas Dahlquist tycks förfärad. 

En av planets övervakningskameror fångade när Almenäs kastade sig över mig. Av sekvensen framgår tydligt oskyldig och utsatt jag var i situationen. Lika tydligt framgår hur kollegorna Ekwall och Calle Johansson fullständigt ignorerade vad som inträffade. Endast Jonas Dahlquist tycks förfärad. 

Vi får ser hur det hela utvecklar sig. Jag hoppas det ska gå bra.
Man har även vidtagit åtgärder. 
Igår, på ett stormöte, fick vi information om hur vi ska agera vid ett nödläge.
I händelse av "exceptionella omständigheter" (det var så det uttrycktes) ska vi visst föras till en grotta 15 minuter bort.
Jag anar att de "exceptionella omständigheterna" främst syftade på missiler från norr.
Men det går säkert att tillämpa även vid andra kriser.
Som om Almenäs skulle få fler rubriker än jag.

 På rundvisning i den grotta från vilken jag kommer att leda OS-sändningarna ifall det kör ihop sig helt mellan oss divor i Discoverys gäng. Inte fullt så mysigt som det ser ut. Oklart dock ifall SOK går med på att låta de svenska deltagarna besöka min karga studio, 475 meter under PyeongChang. 

På rundvisning i den grotta från vilken jag kommer att leda OS-sändningarna ifall det kör ihop sig helt mellan oss divor i Discoverys gäng. Inte fullt så mysigt som det ser ut. Oklart dock ifall SOK går med på att låta de svenska deltagarna besöka min karga studio, 475 meter under PyeongChang. 

Vi har även rummen intill varandra här på hotellet. Så för säkerhets skull har man också beslutat att flytta Jessicas arbetspass till natten, för att vi inte ens ska riskera stöta på varandra.
De sändningar hon jobbar med kommer således sändas "live" kl 03.00 koreansk tid (19.00 i Sverige).
Då ligger jag och sover gott.
Skulle detta upplägget, mot förmodan, inte funka, får väl någon av oss flytta ner i den där grottan för gott.