Elm Street - tyvärr en återvändsgränd för Janne

Ett liv i en kappsäck. Så känns det just nu. Reser land och rike runt för att spela in saker som kommer att synas långt senare. Närmare bestämt under OS nästa vinter.

Senaste veckorna har fört mig till USA, Kroatien, Umeå, Trondheim, Tärnaby, Umeå igen, och Vasa.
Nästa vecka väntar Östersund och Nice.

 Vissa möte förtjänar en selfie. I finska Kurikkia intervjuade jag Juha Mieto. Skäggens okrönte konung, med enorm lungkapacitet och ett att varmt hjärta

Vissa möte förtjänar en selfie. I finska Kurikkia intervjuade jag Juha Mieto. Skäggens okrönte konung, med enorm lungkapacitet och ett att varmt hjärta

Däremellan ska lite VM-kval klämmas in.
Imorgon fredag är jag programledare för Spanien-Israel (Eurosport 1), där vi även kikar till Italiens match mot Albanien och såklart svenska U21-landslagets träningsmatch mot Serbien inför sommarens slutspel (Kanal 5 sänder ju U21-EM i juni, där Sverige är regerande mästare).

Henok Goitom, Hasse Backe och Siavoush Fallahi backar upp i studion, så jag är i de tryggaste händer.

Och på lördag väntar VM-kval på Friends Arena i Solna: Sverige vs Vitryssland. Jag greppar i vanlig ordning intervjumikrofonen. 

 Det här gänget tar nya tag på lördag på Friends när Sverige möter Vitryssland i VM-kvalet

Det här gänget tar nya tag på lördag på Friends när Sverige möter Vitryssland i VM-kvalet

Uttagningen som presenterades förra veckan var väntad och andades trygghet snarare än framtidstänk. Inget konstigt med det. Slutmålet för Janne Andersson är EM 2020, men ett VM-kval är inte rätt tillfälle att testa och laborera så länge Sverige har häng på en VM-plats.

Party-Janne har det material han har och det är den vägen han får gå för att ordna en VM-fest.
Det är uppenbart att han på sin vandring mot Ryssland gärna hade velat gå Elm Street.
Men Rasmus vill inte, kan inte.

Man kan tycka att det säger något om det svenska landslaget – att det var ett ”nej tack” från en spelare som inte gjort en landskamp på fyra-fem år som gav störst rubriker. Men snarare var det ett bevis för Elms skicklighet, och för längtan efter vissa kvaliteter som det här laget behöver.  

En hundraprocentig Elm hade troligen varit en man för startelvan och hans kompetens: spelförståelsen, passningsskickligheten; modet att våga hålla i bollen en extra tiondel, är efterfrågad i det landslag som Andersson ärvde.
Men numer är Elm alltså en ickefråga. Elm Street en återvändsgränd.
Men hans karriär förtjänar några rader.

Rasmus Elm visade omgående sin talang när han som 20-åring fick chansen i landslaget på en träningsturné i USA. Ett inhopp mot hemmanationen följdes av en plats i startelvan mot Svennis Mexiko. Jag minns matchen. Elm var enormt bra. 

I nästa uttagning (Österrike) var han given i Lagerbäcks landslag och Elm gjorde ingen besviken. Med högerfoten drämde han in en halvvolley i nättaket och Sverige vann med 2-0 borta i Graz.   

Det är åtta år sedan nu och Rasmus Elms landslagskarriär har efter det haft sina höjdpunkter. Mest minnesvärt kanske 4-4-målet mot Tyskland i den makalösa upphämtningen från 0-4.

Succé i U21-landslaget följders av ett proffsliv som tog honom till AZ Alkmaar och CSKA Moskva. Han har vunnit titlar och spelat stora matcher, men hans fotboll skulle sannolikt ha tagit honom än längre om inte karriären kantats av sjukdomar. Rapporterna har varit knapphändiga (magproblem och blodproppar i benen) och Elm har aldrig själv varit pigg på att prata om sina problem.
Men klart är att han inte fick chansen att till hundra procent se hur långt hans talang kunde bära. Elms elegans kommer vara saknad i landslaget.

 Förbundskapten Janne Andersson hade gärna velat ha med Elm i truppen. Nu får han även klara sig utan John Guidetti.

Förbundskapten Janne Andersson hade gärna velat ha med Elm i truppen. Nu får han även klara sig utan John Guidetti.

Tyvärr saknas även John Guidetti i Janne Anderssons trupp, Han (Guidetti alltså) skadade knäet i matchen mot Deportivo i helgen. Tråkigt. Inte minst för fansen som nu inte får se landslagets största affischnamn i post-Zlatan eran.

Guidetti var sannolikt en man för startelvan (någon gång ska väl hans definitiva genombrott i landslaget komma!). Ola Toivonen lär väl ersätta, han gjorde det bra i höstas i sin ”landslagscomeback”. 
Det som dock hänt sedan dess är att Toivonen mest är bänkad i klubblaget (Toulouse), precis som Jimmy Durmaz. Det är givetvis inte bra. Båda hade en fin höst i Frankrike, men hur är det med matchformen nu? Båda är potentiella startspelare. Toivonen på topp och Durmaz till höger på kanten. Det känns inte klockrent, men det gör heller inte alternativen.

***

I övrigt kan vi nog förvänta oss mer publik än senast. Friends har öppnat tredje etaget och det går att se matchen för en hundralapp (eller två); möjligen ett led i strävan att blidka fansen, nu när de största stjärnorna tackat för sig i blågult? Och kanske ligger det i så fall i linje med den något större öppenhet och tillgänglighet som praktiseras numer, jämfört med under Erik Hamrén-eran (även om gradskillnaden nog inte är särskilt stor). 
Och visst, lite förbundsglasnost passar väl extra bra, när det som brukar kallas "Europas sista diktatur" står för motståndet. För även om våren börjar komma så har rapporteringen och uppladdningen inför matchen i svensk media varit sval. Utrymmet tas av hockey-slutspel, SHL-kval och allsvenska värvningar. 
Kanske naturligt? VM-kvalmatchen ligger tämligen isolerad med flera månader till både förra och nästa match.
Det blir spännande att se hur mycket folk som bryr sig på lördag. 

Vitryssland bör besegras om Sverige ska ha fortsatt chans på en VM-plats. Det sannolika scenariot är att Frankrike vinner gruppen, och att Sverige och Nederländerna gör upp om andraplatsen. Det förutsätter troligen att Sverige vinner sina matcher som återstår (Frankrike undantaget) för att vi ska få en direkt avgörande match i Holland i sista omgången.
Förlorad poäng mot belaruserna - och vi får hoppas på att Nederländerna spelar bort sig framöver.

Vitryssland ska inte underskattas. Laget inledde det här VM-kvalet med att spela oavgjort (hemma) mot just Frankrike. Dock är man betydligt vassare hemma i Borisov (några mil nordöst om Minsk, där laget spelar sina matcher) än på bortaplan. Men Sverige har inga marginaler och måste göra en riktigt bra match för att inte förlora poäng.

Sverige bör kunna vara spelförare i en sådan här match på samma sätt som man tog tag i taktpinnen mot Bulgarien i höstas, men får se upp med snabba vitryska omställningar. Lördagens motståndare har varit nära att stöka till det för flera stora landslag senaste åren.

Vitryssland i sportsammanhang klingar alltid obehagligt efter OS-hockeyn 2002. Men som Janne skulle sagt - då var då, nu är nu. Och under normala omständigheter ska Sverige slå Vitryssland hemma. Tips: 2-0.
  

Jag avstår från att spekulera mer i en startelva. Däremot tänker jag be mina experter i studion göra det i morgon. Ni följer VM-kvalet i Eurosport 1 med start kl 20.00 imorgon fredag.

***

Gillar ni friidrott ska ni kolla in på bauhausgalan.se där jag börjat blogga om svensk och internationell friidrott. Senaste texten är en lång intervju med svensk-amerikanske underbarnet Armand Duplantis, som ju hoppade juniorvärldsrekord i vintras i stavhopp.
Han har minst sagt höga målsättningar och är inte rädd för att uttala dem. Vad sägs om:

”Jag har en stav som jag kan hoppa 5,95 meter med – den lär väl räcka för första halvan av sommaren”.

Läs hela intervjun med 17-åringen här.
Jag kommer publicera en ny text varje söndag. Tips och uppslag är alltid välkomna.

 Armand Duplantis under ett träningspass när jag träffade honom i USA förra året.  

Armand Duplantis under ett träningspass när jag träffade honom i USA förra året.