Om när jag tegs ihjäl och när Södergren blev en medaljong

Je pense, donc je suis.
Jag tänker, alltså finns jag. 
Orden är Descartes.

Je suis représenté, mais n'existe pas
Jag är avbildad, ändå existerar jag inte. 
Orden är mina egna. 
Och jag är dålig på franska. Tar hjälp av Google Translate.
Men problemet kvarstår.

Jag har skrivit om det förut. Och det bara fortsätter - min totala oförmåga att bli bra på bild. 

Senast i Expressen igår, i en artikel som handlade om kollega Karin. Jag figurerade dock på bilden, som en av fyra personer. 
Tre tittar leende in i kameran. Den fjärde ser ut att ha stoppat en synnerligen syrlig godisbit i munnen, han vill bort; men försöker hålla god min och i hopp om att det hela inte ska uppdagas tittar han med lömsk min bort mot en punkt där ingen annan människa befinner sig.
Den fjärde är alltså jag. Och jag hade inte något surt i munnen. 
Det är helt enkelt bara ett vanligt kort på mig.

Fotografen har här inte ansett det möjligt att på ett enkelt redigera bort mig ur bilden. Istället har han varit barmhärtig nog att inte namnge mig i bildtexten. Min oförmåga att bli bra på bild har alltså lett till att jag tigs ihjäl. Inget konstigt med det. Det är rimligt. 
Min medverkan blir lite som en kuliss. En förvirrad fond.

JOka.jpg

Je suis représenté, mais n'existe pas.*
Men jag är inte ensam. Det finns en person till som tigits ihjäl på ovanstående bild.
Det finns nämligen en annan bild. En originalbild.
Jag har sett den. Ni kan se den nedan.

Jag reagerade inte omedelbart. Först tänkte jag att Anders Södergrens huvud helt enkelt var ett smycke som hände i Anjas halsband. Som en berlock. En medaljong. 

IMG_5700.jpg

I några timmar gick jag runt att tänkte på det hela; att det var lite konstigt. Varför bar Anja Pärson en avbildning av Anders Södergren runt halsen på en pressträff inför OS?
Hade svårt att släppa det. Låg sömnlös. 

Så i natt klev jag upp och återvände till bilden.
Och då såg jag att det inte var ett smycke. Anjas halsband saknade kontakt med Södergrens skalle. Såklart.  

Den gamle längdskidhjältens stiliga nuna befann sig helt enkelt bara i bildens nederkant.
Hur och varför kan man bara spekulera i. Men att han maskats bort kan jag förstå.
Jag tänker inte analysera det hela mer än så, utan konstaterar bara att han inte är med på den första bilden. Men finns på den andra.

Om han i övrigt lider av samma problem som jag - att han ständigt hamnar lite på mellanhand vid diverse fototillfällen - vet jag inte. Den tredje februari flyger vi till Sydkorea. Då har jag 14 timmars flygresa att diskutera saken med honom. Kanske har han något tips? 

I väntan på det fortsätter jag befinna mig i ett slags bildkonstens limbo. 

* troligen bedrövlig franska