Anrell tycks ha ändrat åsikt i astmafrågan

Har varit lite semester från bloggen. Några av er har undrat vad som har hänt. Har jag slutat blogga när jag just börjat? Har jag somnat in? 

Nädå. Jag skriver bara när jag har lust. Så småningom blir det kanske mer frekvent. Vi får se.
Men i dag fick jag feeling.

***

Läser Lasse Anrell i dagens NWT. Han är skoningslös i sin krönika om norsk skidåkning och astmamediciner.

 Rubrik från dagens NWT.

Rubrik från dagens NWT.

Anrell tar i så han spricker, och det finns naturligtvis en poäng med det. Den som vill skapa debatt måste först se till att någon lyssnar.

Uppenbarligen har Anrell ändrat åsikt (inget fel i det) sedan 2011.
Under VM i Holmenkollen var vi många som debatterade överlägsna Marit Björgens dispens för en astmaspray (Symbicort) som då stod på den förbjudna listan.
Anrell verkade dock inte tycka det var någon stor sak då. I en krönika i Aftonbladet (1/3 2011) skrev han:

Jag tycker vi ska släppa det där med medicinen nu, och sluta kalla Björgen för en astmaexpress. Istället ska vi börja njuta på allvar av en idrottskvinna som presterar på en nivå som nästan ingen annan i världen just nu. Att hon dessutom är smart och en stor ambassadör för sporten gör inte saken sämre.

Hursomhelst: det känns skönt att någon slutligen avlöst mig som Norges mest utskällde svenske krönikör.

***

På tal om utskälld: märker att golfhatarna börjar krypa fram ur sina hålor nu när det är dags för Ryder Cup. I höst har de fått lite nytt bränsle att elda på sin aversion med. Den senaste trenden är nämligen att påtala att Europa tävlar, vilket ju var föremål för en hel del hån (även från golfälskare) under den nyss avslutade World Cup-hockeyn.
Nu används den kritiken som ett slagträ mot golfen.



Det skulle inte vara så svårt att avfärda det hela, om någon i golfvärlden nu tar åt sig.
Ryder Cup har en tradition det nuvarande World Cup-formatet helt saknar, och dessutom är ju tyngden i golfens Europalag en helt annan, då laget verkligen består av Europas bästa spelare – inte en mischmasch av det bästa vid sidan av de största hockeynationerna.
Även det Nordamerikanska U23-laget kunde ju med rätta ifrågasättas, eftersom det också bara representerade det bästa inom ramen för vissa kriterier (ex U23).

Men nu var konstruktionen som den var, och jag är inte säker på att den var till det sämre.

Jag har inga problem med ett ”Europa-lag”. Konstruerade tävlingar och idrotter (hej tresteg!) finns det gott om. Både golf och hockey är för övrigt två rätt märkliga sporter, om än roliga att se på.

För egen del tycker jag inte det måste finnas en speciell tradition (Ryder Cup har spelats sedan 1927, i dess nuvarande form sedan -79) för att göra ett evenemang intressant, även om det såklart kan bidra till att göra det ännu större och häftigare.
Men det får ju såklart heller inte kännas alltför konstlat. All star-matcherna i NHL är till exempel totalt ointressanta, eftersom de inte gäller något.

Men annars räcker det långt för mig om kvaliteten på idrotten är hög – och det var den i World Cup.

Av samma anledning följer jag inte Ryder Cup för att jag älskar Europa. Jag är i själva verket ganska likgiltig inför vem som vinner tävlingen.
Jag tittar för att det är fantastisk underhållning med världens bästa i sin idrott – och framför allt för att spelarna möts på ett sätt som de inte tävlar i under årets övriga 51 veckor.

Självklart följer jag Henrik Stenson lite extra. Men specifikt inte för att han representerar Europa.
Rent emotionellt känner jag mer för Phil Michelson än för Sergio Garcia. Jag tycker Patrick Reed är roligare att se än Martin Kaymer. 
Tiger Woods som vice kapten väcker en större nyfikenhet hos mig som tittare än Andy Sullivan som spelare.

Det är liksom företeelsen Ryder Cup som är grejen. De bästa av de bästa möts. 
Och är det något som får mig att hålla på Europa är det att det skulle vara gött att få käft på den stundtals odrägliga publiken. Men visst - de har sin charm de med.

Jag vill ha fight, spänning in i slutet. Ryder Cup är ett ultimat test av spelarna under press. Jag vill se hur de agerar tillsammans: taktik, psykologi. Magi!
Det älskar jag. Spelet under lördagens bästbollar är nog den bästa golfunderhållning jag sett. Någonsin,

Och så var det även med World Cup. Formatet funkade hyggligt på mig. Inte Ryder Cup-känslor. Men jag såg finalserien mellan Kanada och Europa med stor behållning, även om jag såklart hade tycket det varit mer spännande med Tre kronor mot Kanada.

***

Mitt rättstavningsprogram vill ändra Symbicort till simbyxor och bästbollar till bärstolar. 

 Bärstolen. Ett rakt igenom underskattat fortskaffningsmedel. 

Bärstolen. Ett rakt igenom underskattat fortskaffningsmedel. 

***

Tänker ibland på de ambitiösa krakar som köar i timmar utanför portarna till Ryder Cup, för att sedan rusa till 18:e greenen och inmuta sin plats. En del sitter där och trycker hela dagen, för att bevaka sin spot. 
I fredags fick gick en av åtta matcher till sista hålet. Övriga avgjordes tidigare. 
De får se ganska lite golf för pengarna. Men en bra plats har de i alla fall. 

***

Slutligen: min granne Mari tjatar på mig om att starta en pod. Oklart vad den skulle handla om, men en pod borde vi ha.
Vi får se. Det kanske kan bli av. Mari är rolig. Och hon är från Värmland.
Det måste ju vara en bra grund.  
Skulle det vara en bra idé, tycker ni? Vad skulle den handla om? Hur gör man?