Jetlaggad och i klammeri med rättvisan

Ni vet hur härligt det är.
Man sover gott. Vakar före klockan ringer. Tvärpigg. Glad. 
Till man (läs: jag) inser att klockan är 23:54. 
Jetlaggad som en gnu.

Jag somnade visserligen om. Men vaknade hela tiden. 
Vid tretiden var det helt kört. Halv fyra gick jag upp.

För pigg för att sova. 
För trött för att träna.
Provade skriva lite på ett kapitel i ett romanprojekt, men det gick trögt.
Gjorde kaffe. Gjorde mig skuldfri. 

Jag är i Vermont, USA. Närmare bestämt i Killington. Världscupen i alpint har hittat hit (för första gången sedan början 90-talet tror jag) och därför har även vi hittat hit.
Vi är jag och en fotograf som heter Pelle. Inte Per, som jag skrivit om tidigare. Utan Pelle.
Och förresten var det inte så lätt att hitta hit.

Vi valde att bila från Newark istället för att flyga vidare. Boston hade kunnat vara ett alternativ, men det skulle tagit längre tid eftersom det fortfarande var en bra bit att köra. 
Dock hade vi inte räknat med Thanksgiving-trafiken. Det som skulle ta 4,5 timmar tog typ sju. Först efter 2,5 timmar släppte köerna ut från New York-området. 
Sjuk orutinerat av oss. 
Inser att det ändå hade kunnat vara värre. Spana in den här trafikbilden från Santa Monica i LA.
 

 Många amerikaner i bil på väg mot kalkoner och cheese cake.

Många amerikaner i bil på väg mot kalkoner och cheese cake.

Överlag har vi inte haft något flyt i trafiken.
Bilen, en riktig skitbil, ett Florida-registrerat måndagsexemplar av märket Chevrolet Impala; utrustad med sommardäck (tack Hertz!) trots att vi bokat annorlunda.

Som tur var var vägarna norröver helt okej. Och vi körde lugnt och fint, vilket möjligen är svårt att tro, eftersom vi (läs: jag) morgonen efter att vi väl kommit fram stoppades av polisen.

Plötsligt hade vi ett blinkade tivoli bakom oss och Herr Sheriff, en bestämd man som representerade Staten Vermont, stegade ur.
Han suckade djupt när han fick se mitt körkort. Han begrep ingenting. Pekade på ordet "Vägverket" och frågade om det var mitt namn. Jag kvävde en impuls att svara ja.
Har varit i visst klammeri med de förenade staternas poliskår tidigare och ville inte hamna i mer problem.

Erkände istället villigt att mitt namn var Jonas, vilket inte kan ha framgått, eftersom han med stora bokstäver skrev "JonasUlrik" i rutan för förnamn. Och fyllde på med Ulrik som mellannamn. Han bad mig kontrollera uppgifterna. Jag nickade och tänkte på att jag hädanefter måste komma ihåg att jag bor i "Sakttjo Vol" (Saltsjö Boo) i staten Stockholm.

Vi hade även ett lågmält meningsutbyte rörande tolkning och tillämpning av trafikregler, men på det stora hade han rätt, jag får erkänna det.
Blev några dollar fattigare, men det kan jag gott ha. Man ska köra lagligt. 
Har nu ägnat en halvtimme av denna sömnlösa natt åt att betala min skuld till staten Vermont och är åter en fri man.

Nu är klockan snart 05:30 och frukosten närmar sig ett öppnande. 
Vi bor på ett fint hotell 25-30 minuter från backen. Var uppe där igår och kikade lite. Snöbristen i USA är monumental men arrangörerna har gjort ett jättejobb. Pisten är i riktigt bra skick inför helgens tävlingar (storslalom (lör) och slalom (sön), men det är ännu tveksamt om någon får träna i den före tävlingen. 

Träffade förresten de fyra svenskor som ska tävla i går. De var alla anmärkningsvärt pigga (borde rimligen vara jetlag även där ju) och revanschsugna efter en motig inledning på säsongen med uråkningar och svagare resultat. 
Men Frida Hansdotter visade i Levi förra helgen (fram tills uråkningen) att hon har farten för att vara med i toppen. Den branta tekniska banan här i Killington borde kunna passa henne bra. 
Om det sedan räcker för att hota omöjliga Shiffrin återstår att se.

Nu är det äntligen frukost, sedan ska vi upp i backen och förhoppningsvis filma lite träning.
Det börjar snöa. En garanti för lugn sommardäckskörning, vilket även är bra för min ekonomi. 
Eftermiddagens uppgift blir att fixa vinterdäck.

 Pelle (mannen tv som är så entusiastisk över att vara med på bild) och jag ska intervjua Emelie Wikström, en av fyra svenskor som tävlar här i KIllington i helgen. Övriga är: Frida Hansdotter, Maria PH och Anna Swenn Larsson. Sändningarna ser ni i Eurosport i helgen. 

Pelle (mannen tv som är så entusiastisk över att vara med på bild) och jag ska intervjua Emelie Wikström, en av fyra svenskor som tävlar här i KIllington i helgen. Övriga är: Frida Hansdotter, Maria PH och Anna Swenn Larsson. Sändningarna ser ni i Eurosport i helgen.