Om ryska idrottare, dopning och Kafka

Fem dagar kvar till avresan mot OS. Dagar fullspäckade med förberedelser och fix.
Försöker skapa tid att vara med familjen.
Men har också en del annat som en gång i tiden kändes så rätt att tacka ja till - men som nu ligger helt fel i kalendern. 
Kommenteringen av Kanal 5:s nöjessatsning "Superstars" har dragit ut på tiden och måste färdigställas innan Sydkorearesan. 
Och idag ska jag åka till Småland för att hålla en föreläsning om dopning.

***

Dopning är som vanligt högaktuellt, inte minst med tanke på det stundande olympiska spelet.
I dag kom en nyhet om att "alla ryska friidrottare var dopade i OS 2008".
Gamle Rodtjenko (chefshjärnan bakom den systematiska ryska dopningen) står för uppgifterna.
Och även om det säkert kan finns skäl att fundera över hans agenda, så är det ju samtidigt svårt att hitta en större auktoritet på området.
Det är också svårt att, mot bakgrund av allt framkommit fram de senaste åren, inte tro på det. Det rimmar väl med misstankar och spekulationer som funnits länge. Om den "alla" är en generalisering eller en absolut sanning, får vi väl kanske aldrig svar på.

Närmare 100 idrottare från Peking-OS har redan fastnat i tester av gamla prover. Mer kan komma när nya tester görs.
Var medaljerna hamnar i slutändan står skrivet i stjärnorna.
Kanske "vinner" finalfyran Stefan Holm så småningom ett silver. 
Och kanske kan amerikanskan Chaunté Lowe i slutändan bli medaljör i höjdhopp, trots att hon slutade sexa i finalen.

Oavsett vilka som får medaljer i efterhand - IOK gör nog klokt i att skicka med ett frankerat kuvert för en eventuell retur. Resultatlistorna ändrar sig hela tiden i takt med att sanningen hinner ifatt även de snabbaste idrottarna.

***

Att idrottare åker fast är bra. Fuskare ska straffas. Jag är långt ifrån en anhängare av kollektiv bestraffning, men att Ryssland inte får tävla som nation i OS den här gången är rimligt.
Jag har skrivit om det flera gånger tidigare. Skulden hos enskilda aktiva kan (och kommer) diskuteras, men som nation har Ryssland brustit för mycket. 

Dessutom finns ju faktiskt en möjlighet för ryssar att få ställa upp under neutral flagg, förutsatt att de genomgått nödvändig granskning av IOK:s expertpanel. Det är bra. Trovärdiga och testade idrottare bör få tävla. 

Men hela rysslandssoppan har också försatt IOK och andra förbund i en mycket märklig situation. Där ambitionen att städa upp och stänga ute fuskare, paradoxalt nog riskerar att göra det ännu rörigare.
Expertpanelens kriterier och arbetslinjer förefaller oklara (utifrån sett) och bristen på insyn, transparens och samarbete med andra organisationer skapar förvirring och frustration.

Stjärnor som Sjipulin (skidskytte), Viktor Ahn (short track), Xenia Stolbova (konståkning) med flera kommer sannolikt inte till OS i Pyeongchang. 
Dit får heller inte de senaste årens stjärnskott i längdskidor, världsmästaren Sergej Ustiugov, åka.
Frågan är dock varför. 

Det kan (och bör) såklart finnas mycket goda skäl att neka exempelvis Ustiugov en OS-biljett.
Kanske har man hittat avvikelser i hans biologiska pass eller steroidprofil; kanske finns information om honom i de dokument man hittat i Moskvas laboratorium, eller i testerna från OS 2014?
Det är i alla fall parametrar IOK:s panel ska titta på, enligt organisationens ordförande Thomas Bach.
Men det är inget som redovisats. 
Inte ens för Sergej Ustiugov själv. (I alla fall om vi ska tro ryssarna.)

Såvitt vi vet har han aldrig varit involverad i någon tidigare dopningsskandal; alla dopningsprover han någonsin lämnat har varit rena och han nämns inte i McLaren-rapporten.
Mot den bakgrunden får Ustiugov fortsätta tävla i världscupen (eftersom FIS och IOK inte samarbetar i utredningen).
Så sent som i helgen åkte han för-VM i Seefeld. (Han är i gott sällskap: ex skridskoåkaren Kulizjnikov och Sjipulin har varit på pallen i världscupen i vinter).

Och det är ju någonstans där det hela blir absurt. Du kan idag vinna en världscuptävling, men vägras deltagande i OS.

 Sergej Ustiugov på den tiden han var lycklig. 

Sergej Ustiugov på den tiden han var lycklig. 

Hur har vi kunnat hamna här? 
Är sekretessen så känslig, att det inte går att gå ut med anledningen till en avstängning för att inte bevis i andra fall ska kunna undanröjas?
Borde inte IOK lita på det internationella skidförbundet, och åtminstone delge dem skälen för avstängning, så att Ustiugov (om han nu befunnits dopad eller på annat sätt brutit mot dopningsreglerna) kan stängas av från allt tävlande - inte bara från OS?

Informationen från IOK är så knapphändig att de ryska idrottarna i dag inte (enligt egen utsago) bara är ovetande om varför de stängs av.
Det är även diffust vilka kriterier som gäller för att faktiskt få vara med i OS och tävla under neutral flagg.

Att inte ha varit dopningsavstängd tidigare, tycks vara ett kriterium. Enligt uppgift i finska Hufvudstadsbladet ska IOK tidigare ha meddelat att ryssar som har en dopningsavstängning bakom sig ska nekas deltagande. Det innebär i så fall att de straffas hårdare än andra länders idrottare. För stämmer det skulle ishockeyspelaren Anton Belov (tre månaders avstängning 2012) nekas vara med i OS, medan ex Martin Johnsrud Sundby (två månaders avstängning) får åka. 

Det är inte så att jag tycker synd om ryssarna, det vet ni. Jag har skrivit och pratat många gånger om den ryska dopningskulturen och landets ovilja att ta tag i problemen.
Men även ryssar har rätt till en rättssäker och rättvis behandling och det minsta man kan kräva är väl att få reda på vilket brott man anklagas för?
För om det nu stämmer, att Ustiugov m fl inte fått reda på varför de inte får en OS-biljett, måste idrottarna gå runt och känna sig som Josef K i Kafkas "Processen", banktjänstemannen som på sin 30-årsdag arresteras, och senare döms, för ett brott han aldrig får reda på vilket det är.

För Josef K slutade det i katastrof. 
Var det tar vägen för Ustiugov återstår att se.
Men han är i alla fall långt ifrån ensam. 

Inför OS överlämnade Ryssland en lista med typ 500 namn. Av dem har IOK:s panel strukit långt över hundra stycken.
Bland dessa finns till exempel längdåkaren Alexander Legkov, som stängts av på OS på livstid. Han har även fått tävlingsförbud av FIS.
Uppenbarligen anser IOK att det finns graverande bevis mot fd olympiamästaren på 50 km. Gissningsvis finns det liknande skäl att stänga av många av namnen på listan.
Vilka, eller varför, vet vi dock inte. (I alla fall inte om vi ska tro ryssarna.)

Det vi vet är att Legkovs fall (tillsammans med många andra ryssars) har behandlats av CAS i Schweiz under den gångna veckan. De vill alla överklaga sina avstängningar och får klartecken att tävla i OS (vilket i praktiken nog är omöjligt - oavsett utslaget i CAS, eftersom Ryssland inte självt beslutar om vilka som får åka och tävla i PyeongChang).
CAS beslut kommer i början av denna veckan. Utifrån vad jag hört håller jag det inte för otroligt att många kommer frias. Fortsättning följer. 
 
För en annan intressant fråga är ju var gränsen för idrottarens ansvar går.
Av McLaren-rapporten framgår att dopningsprover systematiskt bytts ut mot garanterat rena prover under OS i Sotji.
Enligt uppgifter i franska Le Monde ska Sjipulin, Ahn och eventuellt också Ustiugov tillhöra de idrottare, vars  dopningsprover blivit manipulerade under OS i Sotji.
Några bevis är dock ännu inte uppe på bordet (om vi ska tro ryssarna). 

Om så är fallet uppstår nästa diskussion: vilket ansvar har den aktive för vad som händer med dopingprovet efter det att hen avlagt det och förseglat behållaren?
Kan en bli avstängd för att andra manipulerar ett prov? 
Där är vi inte än.

Problemet är att vi inte vet var vi är.
Det är helt enkelt en stor soppa, där IOK håller i sleven men vägrar avslöja ingredienserna.
Transparensen är minimal.
Kanske finns det goda grunder till att det är så?
Kanske vore det bättre att redovisa bakgrunden till besluten? 
För som det är nu blir det på bekostnad av trovärdigheten - och det förvirrande faktum att idrottare får tävla i vissa tävlingar - men inte möta samma motståndare i andra tävlingar. 

När det olympiska bordet nu dukas upp är det många som inte är bjudna på festen.
Men det finns inga garantier för att de utestängda idrottarna veckorna efter OS dominerar efterfesten.