Sjukt trött på det här rummet

Mitt hotellrum är jättefint. 
12 kvadratmeter, utsikt över Les Halles, och lite längre bort tornar Sacré-Coeur upp sig på Montmartres kulle. (Och ja, jag vet att kyrkan inte stavas så på franska, men jag kan inte hitta den där krumeluren som ska vara mellan c:et och u:et. Och inte vet jag vad den heter heller).
Jag har till och med en glasvägg mellan sängen och duschen, som blir till ogenomskinligt, frostat glas om jag trycker på en knapp. 

Vad jag vill komma till är att jag har ett väldigt fint rum. Tipp topp. 
Men jag är så överjävligt less på det. 
Anledningen: jag har varit här alldeles för mycket.
Typ tre dygn i sträck. 

 Bakom mig kan ni se glasväggen som alltså blir frostad om man trycker på en knapp. Jag medger att det blev en mycket dålig bild. 

Bakom mig kan ni se glasväggen som alltså blir frostad om man trycker på en knapp. Jag medger att det blev en mycket dålig bild. 

Det kan låta som ett ilands-problem, men i själva verket är det ett sjukdomsproblem. 

Ilands-problem nummer två, när vi ändå är igång: 106 kanaler på hotell-tv:n.
Ingen visar handbolls-VM. 

Sverige möter strax Qatar. Det blir tyvärr den andra raka Sverige-matchen jag ser från hotellrummet, hänvisad till fulstream.
Bäst bildkvalitet har jag på en arabisk kanal. Försöker kombinera den med Radiosportens kommentatorer. Har en fördröjning på ungefär sex sekunder. 
Jag kämpar på.

Förra matchen var jag sjuk. 
Nu är jag frisk.

Hur jag blev sjuk (läs: matförgiftad) kan man diskutera. Själv håller jag sniglarna jag åt för några dagar sedan (se tidigare inlägg) på sannolika skäl misstänkta. 
Den efterföljande råbiffen är bara skäligen misstänkt.
Jävla fransoser. Hädanefter ska jag inte äta något som inte tillbringat minst en vecka i en masugn. 

 Det mörkgröna ni ser inne i skalen är bakterier. Det något ljusare gröna är virus. 

Det mörkgröna ni ser inne i skalen är bakterier. Det något ljusare gröna är virus. 

Hur jag fördrivit tiden? 
Mja, i början, när det var som jävligast, handlade det mest om att överleva.
Men efter första dygnet gick jag in i en mer diffus fas, som en larv inlindad i en konfys kokong. 
Isolerad. Håglös. Eländig. 
Man.

Men sen, när det vände, har jag fulstreamat ett antal handbollsmatcher (Frankrike och Tyskland har imponerat på mig), lyssnat på många avsnitt av podden Spår (Anton Berg & Co är briljanta), läst halva Émil Zolas "Hallarna" (emellanåt härliga miljöbeskrivningar av dåtidens Paris) och ätit två bananer och en halv yoghurt på tre dagar (bra för beachdeffningen).  
Har idag även producerat en krönika som gick inför kvällens match.
Alltid något. 

Allt detta på så kallad förekommen anledning. Några har undrat. Vart tog han vägen, han den där?
Men nog om detta nu. Jag är redo att lämna mitt rum med glas som frostar sig om en trycker på en knapp.
Jag mår fint sedan ett dygn tillbaks och på fredag är jag definitivt en man för live-sändning igen.

Ser fram emot detta.
Men nu börjar strax Sverige-Qatar.
Tips: Sverige vinner med åtta bollar. Tollbring hänger flest. Igen.