Aldrig ge upp

Måndag 17:e juni

Fiaskot. När man tänker sig ett längre träningspass i det fina vädret, men inte kommer mer än sex kilometer innan cykeln lägger ner verksamheten. 
Kedjan hoppade, fastnade. Djävulshårt. 
Mina akuta, desperata reparationsförsök resulterade enbart i besvärande skärsår på fingrarna.
Förbipasserande log överseende där jag slet i min champinjonhjälm. Problemet blev bara värre. Eller i alla fall inte bättre. Inga verktyg. För lite kunskap.
Obefintlig händighet.
Sen gammalt.  

Förbannar det faktum att jag inte köpt en ny mountainbike tidigare. Min gamla Scott har hängt i länge. Den gör sannolikt sin sista sommar. Har inte velat köpa något nytt tidigare eftersom jag inte kunnat cykla ordentligt sista 7-8 månaderna (ännu en skada). 
Kämpar på. 

 Glatt humör. Min gamla Scott är uppochner och utom all räddning. Bara avbryta träningspasset och ta nya tag. 

Glatt humör. Min gamla Scott är uppochner och utom all räddning. Bara avbryta träningspasset och ta nya tag. 


Det slutade som det så ofta gör när jag är förvirrad och inte vet vad jag ska göra. Jag fick ringa min fru Linn som kom och räddade situationen. ❤ 
Cykeln fraktades till en verkstad (Linn visste en som låg fem minuter bort, själv hade jag kört till typ andra sidan stan). 

Deppade ett tag, eftersom jag var lite pepp just idag. Tänkte att jag tar nya tag när cykeln är fixad. 
Sen tänkte jag igen.
Vägrar ge mig för lite motgångar. 

Satte mig istället sätta mig i bilen till Gustavsbergsbadet. Det blev cykling inomhus. 45 minuter. 
Sen styrka en knapp timme. En lätt genomkörare för hela kroppen.
Avslutade med lite simning. Trötta armar mådde bra av några lugna och fina intervaller, inspirerade av tips jag fick förra sommaren av Ida Marko-Varga.

När jag kom hem så småningom mötte Linn mig med chiapudding. Enligt henne är det typ det nyttigaste man kan äta söder om Sarek. Frön är väl i och för sig ofta näringsrika men kanske är chia bättre än annat med sitt höga innehåll av protein och Omega 3. Jag vet inte. Men gott var det. Jag typ svalde skålen hel. 

 Belöningen när jag kom hem efter mina strapatser. Egentligen var det väl Linn som skulle få en belöning eftersom hon och Saga kom och hämtade mig. Ska klura ut något. 

Belöningen när jag kom hem efter mina strapatser. Egentligen var det väl Linn som skulle få en belöning eftersom hon och Saga kom och hämtade mig. Ska klura ut något. 

Mina problem till trots: trasiga cyklar och en evighetslång förkylning (jag snörvlar fortfarande på), så tycker jag att jag ändå börjar komma igång hyggligt. Febern är borta sedan en vecka och jag har genomfört ett par längre pass, huvudsakligen i förbränningssyfte: lågintensivt och länge. Gillar de passen. Lugn cykling i timmar - upptäcka nya vägar eller områden.

När jag var i Karlstad häromdagen ägnade jag två timmar åt att cykla igenom alla gamla barndomshoods. Nostalgi. 
Försöker lägga in lite korta impulser då och då för att plåga hjärta och lungor lite, och för att testa vad kroppen pallar.
På sikt ska den palla mycket, hoppas jag. Men jag skyndar långsamt.