Ett tungt beslut - lätt att fatta: 10 procent av mig ska bort

Jag hamnade på en våg. 
Det var inte planerat, men den stod bara där och plötsligt stod jag ovanpå.
Det skulle jag inte ha gjort.

Eller rättare sagt - det var nog väldigt bra att jag gjorde det.  
Vill man vara återhållen kan man väl säga att det var en ögonöppnare. 
Vill man återge verkligheten så säger vittnesuppgifter att det hördes ett avgrundsvrål.
Själv minns jag väldigt lite. Bara suddiga siffror som tickade hit och dit på en elektronisk skärm.
Jag hör mig själv mumla "helvete". Sedan är det svart. 

En kontrollvägning (valde för säkerhets skull lastbilsvåg längs E18) bekräftade den första siffran: Tio kilo plus sedan slutet på min pappaledighet, vilket sammanfaller med senaste gången jag kan minnas jag stod på en våg.
Efter det: dåligt med träning, stress, oregelbundna arbetstider och alltför mycket skräpmat. Sporadisk träning. 
Livet. Men kanske inte livskvalitet alla gånger.
Ingen katastrof, men en tydlig signal om att det är hög tid att vända trenden. Övervikt medför en massa annan skit som kan vara skadlig.

Det fina med något som är dåligt är att det går att göra något åt det. Och för min del innebar denna dubbelkollade sanning att ett beslut fattades.
Ett tag övervägde jag att avvakta en tid för att komma upp i tresiffrigt. Tänkte att det var en mäktig milstolpe att stoltsera med på sitt fysiska CV. Lite som i idrott -  ju större underläget är, desto mäktigare blir vändningen.
Sen tänkte jag om.

Tyvärr har det börjat illa. Det är nu en dryg vecka sedan chockvågen efter vågchocken sköljde över mig och sedan dess har jag inte tränat ett enda pass. 
Jag har istället jämrat mig över århundradets "man cold" som i viss mån fortfarande plågar mig. Host och snörvel och halsont och feber och fan vet allt.
Det skojar man inte bort. 
Men jag stressar inte - min tid kommer. Jag vet vad jag ska göra. Jag kommer lyckas betydligt bättre än killen nedanför.

Min plan är enkel. Långsiktighet är ledordet. Inga jävla dieter som håller några dagar eller veckor. Inga profeter, "quick fixes" eller mirakelkurer.
Jag kan tillräckligt med träning och näringslära för att veta vad jag behöver göra. Ska man ta tag i något är det bara att ta tjuren vid hornen och röra sig mycket, samt tänka mer på vad jag stoppar i mig. Jag har ingen brådska. 
Jag tänker inte gå in på min medicinska journal, men för min del handlar det mycket om att hitta en belastning och träningsmetoder som min sargade kropp klarar av. Jag har tio operationer i olika leder bakom mig och kan tyvärr inte träna vadsomhelst.
Det hindrar dock inte att jag kan träna. Och när min lilla förkylning lagt sig ska jag ta ett rejält tag om detta löfte.

 Härligt för Gunilla! I själva verket tror jag kvällstidningen kommit närmare sanningen med rubriken "På ett par timmar lärde sig Gunilla, 55, Photoshop.", alternativt: "Efter ett par timmar rätade Gunilla på kroppen".  Jag räknar hursomhelst med att jag får kämpa lite mer för att nå mitt mål. Men om du läser detta Gunilla, så får du gärna höra av dig så kanske vi kan träna tillsammans någon dag.

Härligt för Gunilla! I själva verket tror jag kvällstidningen kommit närmare sanningen med rubriken "På ett par timmar lärde sig Gunilla, 55, Photoshop.", alternativt: "Efter ett par timmar rätade Gunilla på kroppen".  Jag räknar hursomhelst med att jag får kämpa lite mer för att nå mitt mål. Men om du läser detta Gunilla, så får du gärna höra av dig så kanske vi kan träna tillsammans någon dag.

Målet är givetvis ökat välbefinnande och bättre hälsa - att förbättra den fysiska statusen. 
Att sätta ett viktmål var en utmaning. Min utmaning. Jag hade lika gärna kunna sätta andra mål - som förbättrade syreupptagningsvärden eller liknande.
Men nu valde jag vikt. Det var enkelt och det sporrar mig - och tanken är att genomföra detta utan att ändra speciellt mycket i kosten. Jag tänker inte svälta mig. Tycker alldeles för mycket om mat för det.
 
Ekvationen är enklare än vad de flesta vill inse. Mirakelmetoder är inget för mig. 
Man går ner i vikt om man förbränner mer än man stoppar i sig. Det underlättas av motion, stort som smått - och av bra kostvanor.
Tiden får utvisa hur strikt jag behöver vara. Men mindre pasta och bröd, mer grönsaker och protein är ett riktmärke, men ingen stor omställning. 
Mitt mål är 1,4 kilo i månaden under de kommande sju månaderna. Tio procent av mig ska bort.
Det bör gå. Min deadline är vinter-OS. Då ska jag vara i bra form. Inte så att jag aspirerar på en plats i SOK:s trupp, utan mer för att orka jobba med direktsändningarna 14-15 timmar om dagen.

Det är dit det var sju månader när detta beslut fattades.
Nu är det sex månader och några veckor. 
Jag kämpar på. Annars får vi sända tävlingarna i bredbild.

 I ett desperat försök att snabbt nå mina mål köpte jag femton flaskor YES. Jag har nu vaskat min lekamen i denna vätska i sju dagar, men ännu inte märkt någon direkt effekt. Viss klåda har uppstått. Jag ger dock inte upp. Tänker att det vänder om några dagar.

I ett desperat försök att snabbt nå mina mål köpte jag femton flaskor YES. Jag har nu vaskat min lekamen i denna vätska i sju dagar, men ännu inte märkt någon direkt effekt. Viss klåda har uppstått. Jag ger dock inte upp. Tänker att det vänder om några dagar.

Idag är det lördag den 15 juli. Tanken var att jag skulle cyklat Fjällturen i Härjedalen idag, men redan tidigt i våras stod det klart att det troligen inte skulle gå. En skada satte stopp. Nu siktar jag på tävlingen nästa år. Bättre tränad, lättare. 

Vad det handlar om nu är att göra en långsiktig strategi. Jag har en fin plan redo, ett träningsprogram för första månaden skrivs i denna stund. Ska försöka hitta lite roliga träningssätt utifrån mina (begränsade, pga skador) förutsättningar. Träningskort ska införskaffas och lite annat smått och gott. 
Denna bloggs läsare kommer då och då få följa min lilla resa. Det får ni stå ut med.

Nu ska jag snörvla klart och softa lite. I morgon ska jag träna.

Wish me luck!