Bulgariska bakterier och svenska förhoppningar

Sitter på ett hotellrum i Sofia i gamla öst och knåpar på en krönika till morgondagens landskamp.
På ett hotellrum halvannan kilometer härifrån sitter Janne Andersson och försöker bli frisk från sin Bulgariensjuka.
Det är en viktig kvalmatch imorgon. Sverige har råd att avvara Janne en match, men frågan är om man har råd att tappa poäng.  

Alla matcher är viktiga för svensk del i kvalet - grupp A är tight. Sverige har minst en kvalplats i egna händer, men marginalerna är små. Holland och Frankrike skuggar (och Bulgarien blandar sig självklart i om man slår Sverige imorgon).

Det ska bli spännande att se hur Sverige agerar imorgon kväll (matchstart Kanal 5 kl 20.45, sändningsstart kl 19.00)
Hemma på Friends förra hösten hade Sverige inga problem att dominera och föra spelet (3-0) mot ett ointresserat och oinspirerat Bulgarien. Men motståndet lär vara ett annat på Vasil Levski-stadion här i Sofia och dessutom är stora delar av deras trupp utbytt jämfört med då. 

Uppgiften blir svår, men statistiken är god: Sverige har inte förlorat mot Bulgarien sedan dinosauriernas tid. Från och med den där magiska bronsmatchen i VM 1994 har Sverige 20-0 i målskillnad. Lägg därtill att Bulgarien numer har en profilfattig trupp, majoriteten av spelarna representerar inhemska klubblag i en liga som rankas efter Allsvenskan.
Allt det där är sant, men ingen garanti för en enkel seger.

För med allt detta sagt finns det ändå en gnagande oro i magen. 
Den beror inte på bakterier. Utan mer på känslan att detta kan bli en svår match för Sverige. 
Bulgarien är ett besynnerligt och svårgreppbart landslag. Bra i medgång. Men ojämnt. 
Man släppte tre mål hemma mot Luxemburg (4-3, avgjorde först på stopptid), samtidigt som Nederländerna besegrades med 2-0 (två hemmamål första tjugo minuterna av Spas Delen (till vardags hemmahörande i Pogoń Szcecin i polska Ekstraklasa, men inte med nu pga skada).

Troligen kommer Bulgarien rivstarta även mot Sverige och det blir viktigt att hålla tätt inledningsvis. Just det bekymrar mig ganska lite. Sverige är starkt defensivt och har varit riktigt bra på att stänga ytor genom hela kvalet.
Håller Sverige tätt första halvtimmen är sannolikheten god att hemmaspelarna börjar hänga med skallarna.
Något större publikstöd är inte heller att vänta, enligt uppgifter i bulgarisk media är arenan bara utsåld till en tredjedel (då har man ändå delat ut gratisbiljetter till ungdomar). 

 Stadion Vasil Levski, i centrala Sofia, sedd från flygplansfönstret under inflygningen till. Arenan är döpt efter revolutionären med samma namn. Den gode Vasil fängslades och hängdes, trots att han redan var mer eller mindre halvdöd sedan han försökt krossa sitt eget huvud i sin cell.  

Stadion Vasil Levski, i centrala Sofia, sedd från flygplansfönstret under inflygningen till. Arenan är döpt efter revolutionären med samma namn. Den gode Vasil fängslades och hängdes, trots att han redan var mer eller mindre halvdöd sedan han försökt krossa sitt eget huvud i sin cell.  

Jag är mer fundersam över hur mycket Sverige vill och vågar framåt. Man leder gruppen och har en förstaplats att försvara. Det är alltid lättare att jaga utan press, än att vara jagad med höga förväntningar och krav. Det är en ny situation och flertalet spelarna är oprövade i situationen. Självförtroende växer med framgångar, men psykologin följer inga enkla lagar. Är det lika lätt att spela för seger när det finns något att förlora?
Följer Sverige sin linje och spelar precis så disciplinerat och sammanhållet som laget gjort hittills, så bör detta kunna gå vägen. 
Även om chefen är sjuk.

Janne Andersson sitter isolerad på sitt hotellrum, magsjuk. I bästa fall har han smuttat på det bulgariska vattnet och fått sig någon snabbt övergående bakterie. I värsta fall är det något smittsamt, men inget i nuläget verkar tyda på det. Hurusom så tror jag inte det behöver betyda speciellt mycket. Även om Janne är boss (och självklart bestämmer oavsett om han står och gormar på sidlinjen eller inte) så är det ett synnerligen delat ledarskap.
Wettergren ledde träningen idag precis som han gjort massor av gånger förut. Spelarna är vana att höra hans röst, han har stort förtroende och hans tankar om matchning är i mångt och mycket Jannes.
Visst, i ett skarpt läge kanske det skulle kännas tryggare med Jannes röst. Men jag tror inte det innebär någon jätteskillnad, även om Janne inte skulle vara piggelin imorgon.
Möjligen skulle man vilja ha Anderssons något hetare temperament på linjen om situationen kräver det, men jag tror ändå Wettergren skulle lösa det galant  (han skulle dock få kämpa mer med intervjuer och presskonferenser, för den biten gillar han inte).

Startelvan presenteras för spelarna i kväll, men det skulle förvåna om det inte blir samma elva som startade mot Frankrike. 
I så fall är det bra. Det ligger i linje med det jag hoppas - nämligen att Sverige ska spela för förstaplatsen i gruppen och våga vinna matcherna som är kvar - inte försvara den poäng man har när matchen startar och hoppas på att andra resultat spelar dem i händerna. 

 Har inte sett mycket av Sofia. Hann heller inte uppfatta så mycket under taxiresan från flygplatsen till hotellet. Killen som körde oss blåste på i 140 km/h på 80-väg, och följde senare upp med knappa 120 km/h på 50-väg. Nåväl. Vi kom fram och jag hann till och med ta en bild genom rutan på en man på en häst. Alltid något.    

Har inte sett mycket av Sofia. Hann heller inte uppfatta så mycket under taxiresan från flygplatsen till hotellet. Killen som körde oss blåste på i 140 km/h på 80-väg, och följde senare upp med knappa 120 km/h på 50-väg. Nåväl. Vi kom fram och jag hann till och med ta en bild genom rutan på en man på en häst. Alltid något.