Nostalgitripp inleder mitt tredje decennium som tv-journalist

I dag, för exakt 20 år sedan, klev jag in på SVT för att göra min första arbetsdag på TV-sporten.
Biträdande chefen Kjell Andersson mötte i entrén och visade runt. Jag var 22 år gammal, nervös och säkert lite bortkommen, men framför allt – livrädd för alla kända ansikten jag såg där inne.

Jag fick hälsa på barndomsidoler som Jan Lorentzon,  Jacob Hård, Jane Björck och Christer Ulfbåge. När jag stod framför den väldige Christer minns jag att jag tänkte att nu är det kört, han sväljer mig hel. Men det hände aldrig. 
Tvärtom. ”Bågen” mötte med ett ”tjena grabbhalva” och dunkade till mig på axeln. ”Välkommen!”. Här fanns en vänlig och hjälpsam jargong som gjorde att en ung och oerfaren värmlänning snabbt kände sig välkommen. 
Veckan efter började André Pops på ett vikariat från journalisthögskolan och sedan någon månad tillbaka fanns både Åsa Edlund Jönsson (nuvarande chef på SVT Sport)  och Marie Lehmann på redaktionen, och vi var en härlig blandning av gammalt och nytt. 
Dock var jag helt inställd på att ta tåget tillbaka till Göteborg i maj och fortsätta plugga och frilansa åt GP. Det var inte rimligt att lilla jag skulle få jobba här - på stora anrika TV-sporten. Med lön! Det hela var mest som en absurd dröm.

Värmländsk trio i Studio 10.    Den här bilden tror jag togs i samband med ett tidningsreportage för någon av värmlandstidningarna. Det är jag (Karlstad) redaktör Magnus Wilandh (Hagfors) och fotograf Per Frisell (Kristinehamn) som poserar så glatt i gamla Sportnytt-studion. Bilden är den enda jobbild jag hittar på mig själv från 1999.

Värmländsk trio i Studio 10. Den här bilden tror jag togs i samband med ett tidningsreportage för någon av värmlandstidningarna. Det är jag (Karlstad) redaktör Magnus Wilandh (Hagfors) och fotograf Per Frisell (Kristinehamn) som poserar så glatt i gamla Sportnytt-studion. Bilden är den enda jobbild jag hittar på mig själv från 1999.

Men vikariatet blev förlängt; övergick i ett sommarvik, som till hösten blev en fast anställning. Jag fick börja kommentera. Jag fick åka på OS året efter.

Och jag blev kvar på SVT i 17 år. Idoler blev kollegor och en del blev nära vänner. Och Ulfbåge åt aldrig upp mig – tvärtom: 16 år efter första handslaget förrättade han vigseln på min och Linns bröllopsfest. Jag hittade för övrigt även henne på TV-sporten, även om hon länge tyckte jag var både dryg och självupptagen. 😇

Hursomhelst, det var inte givet att jag, hösten 1998, skulle tacka ja till det där vikariatet. Stockholm var stort och läskigt, mitt självförtroende var inte på topp och jag skulle lämna studier och en bra tillvaro i Göteborg för något kort och osäkert.

Idag, 20 år senare, är jag glad över att jag vågade – och att jag fortfarande är privilegierad att få jobba med något som jag verkligen tycker om.

Mitt första tv-kontrakt.    Ett kortare vik på TV-sporten och studiouppehåll från journalisthögskolan i Göteborg. Lönen var jag förresten sjukt nöjd med, tror det var en femhundring mer än minimilönen vid den tiden. Jag var till och med så nöjd att jag sa till chefen Bosse Gentzel, när han förlängde vikariatet, att han inte behövde justera min lön.

Mitt första tv-kontrakt. Ett kortare vik på TV-sporten och studiouppehåll från journalisthögskolan i Göteborg. Lönen var jag förresten sjukt nöjd med, tror det var en femhundring mer än minimilönen vid den tiden. Jag var till och med så nöjd att jag sa till chefen Bosse Gentzel, när han förlängde vikariatet, att han inte behövde justera min lön.

Så är jag då, 41 år gammal, inne på tredje decenniet som TV-journalist. Och även om jag inte är lika frekvent förekommande i rutan för närvarande, så har jag inga planer på att sluta eller sadla om för tillfället. Men visst kan jag sakna tiden på SVT ibland - och en redaktion att gå till dagligen. Och när jag tänker tillbaka på min debutsändning i Sportnytt, den 18 januari 1999, så var det en jäkligt imponerande uppställning reportrar som levererade inslagen, vid sidan av rookien Karlsson, som åkte på att göra ett inslag om amerikansk fotboll. Knappast mitt starkaste område, men vem bryr sig. Jag! I Sportnytt! Jag hade kunnat göra ett inslag om vadsomhelst.

Albert Svanberg (internationell fotboll), Jan Lorentzon (boxning) Åsa Edlund Jönsson (NHL-hockey såklart), Jacob Hård (motorsport!), Staffan Lindeborg (bordtennis givetvis) . Christer Ulfbåge lotsade med trygg hand genom sändningen och avslutade på patenterat vis med att lämna studion under slutvinjetten.

En vänligt sinnad följare på Facebook nosade upp sändningen. Ni hittar den här: