Efterlyses: havererad pilot och fungerande antimatchfixnings-byrå

Udda arbetsvecka. En fulltecknad kalender skvallrade om en intensiv vecka. Men verkligheten ville annorlunda.    
I måndags skulle jag speakat nya avsnitt av "Superstars", som ju sänds på Kanal 5 med start nästa år. Men det blev inställt på grund av sjukdom.

I tisdags och i dag hade jag tre inbokade intervjuer för ett dokumentärprojekt (som ska sändas långt fram i tiden). Samtliga tre har av olika anledningar ställts in.
Jag inser att jag är den gemensamma nämnaren...

IMG_1155.JPG

Istället sitter jag på mitt favoritfik i Hammarby Sjöstad och försöker skriva ett kapitel på nästa bok. Går sådär. 
Jag skulle behöva flyga.
Alltså inte flyga bort, eller flyga för flygandes skull. Det har jag gjort tillräckligt i livet.

Min SAS-app berättar för mig att bolaget tagit mig motsvarande 14 varv runt jorden. Då är novembers t o r till New York inte medräknat. 

Appen talar vidare om att jag sedan 2003 tillbringat 765 timmar i luften - bara med SAS. Räknar vi på åtta timmars arbetsdag motsvarar det 96 arbetsdagar i luften. Kul liv.

 




 

SAS kallar mig "A true traveler". De skulle lika gärna kunna kalla mig en sann miljöbov.
Det är inte skryt - snarare sorgligt. Inte minst ur miljösynpunkt. 
Mitt jobb går ut på att resa mycket. Men jag försöker vara en medveten resenär. 
Dels väljer jag ofta, om möjligt, tåg när jag reser inom landet.  
Dels är jag skaplig bra på att klimatkompensera. Det gör både världen och samvetet lite renare.

Vet du inte vad klimatkompensering innebär så är det att du som resenär betalar en extra avgift utöver flygbiljetten. Summan motsvarar de utsläpp som flygresan utgör och pengarna går till projekt för att minska utsläppen av koldioxid (nyplantering av träd eller modernisering av sättet att producera energi, i första hand i utvecklingsländer). 

Förra veckan var jag tvungen att flyga t o r till Umeå över dagen. Visst - ett jobb skulle göras, men den typen av resa känns som onödigt slitage på världen. Jag valde därför att klimatkompensera. 109 kronor kostade det.
Jag kräver inte att andra gör det (och jag gör det som sagt inte alltid själv) - men jag tror att ganska få tänker på möjligheten. Se det som ett tips. 
Har man råd att tära på miljön har man oftast råd att värna om den också.

Men nu handlar mitt bekymmer alltså om att jag behöver flyga. I researchsyfte. 
Flygning är en central del av handlingen i den historia jag försöker berätta i det bokprojekt jag jobbar med. 
Ett plan måste både starta och störta. Jag behöver inte uppleva en flygkrasch - det räcker gott med att få flyga med en pilot som kraschat några gånger. 
Eller nja.

Såhär: det vore guld värt att få sitta med i cockpit under en flygning eller två för att snappa upp detaljer, få ställa frågor och se på nära håll hur piloterna jobbar och kommunicerar (har hittills hållit mig till instruktionsfilmer på nätet och youtube mm - men jag behöver tvåvägskommunikation. The real deal. 
Någon som har tips på hur jag går vidare? 

***

Läser att Jim Gyllenhammar inte får fortsätta som förbundskapten i Svenska Tyngdlyftningsförbundet. Kan inga detaljer i just detta ärende, men förvånades redan vid utnämningen av honom som förbundskapten. Tyngdlyftningen är en av de idrotter som har mest problem med steroiddopning och nu gav man jobbet som förbundskapten till en kille som hade  en tvåårig avstängning bakom sig för ett positivt dopningsprov  med just steroider.

Hans förklaring var misstagsdopning genom kosttillskott. Jag kan inga detaljer heller i det ärendet, mer än att han var borta från tävlande i två år innan han gjorde comeback.  
Men jag tänker att det kan vara spännande läsning för alla svenskar som nu ondgör sig över till exempel Martin Johnsrud Sundbys comeback (efter ett avsevärt mycket mildare brott mot dopningsreglerna än steroiddopning).

Så här ser det förresten ut när det gäller positiva dopningsfall inom svensk elitidrott:

  Friidrottens många fall beror huvudsakligen på att Friskis&Svettis medlemmar tillhör Svenska Friidrottsförbundet och därför räknas in i den statistiken.  Asteriskerna hos Styrkelyft/Tyngdlyftningen beror på att Styrkelyftförbundet bildades 1997 (ingick tidigare i Tyngdlyftningsförbundet). 

Friidrottens många fall beror huvudsakligen på att Friskis&Svettis medlemmar tillhör Svenska Friidrottsförbundet och därför räknas in i den statistiken. 
Asteriskerna hos Styrkelyft/Tyngdlyftningen beror på att Styrkelyftförbundet bildades 1997 (ingick tidigare i Tyngdlyftningsförbundet). 

Vi i Sverige har lite att fundera över också.
Brottaren Thomas Johansson fick "Bragdguldet" (1986) två år efter att han fälldes för anabola steroider.
Vi gör dopade idrottare till förbundskaptener. SOK skickade Gyllenhammar till OS i Rio i somras. 

Det finns något både rimligt och sympatiskt i att få en andra chans, även om jag inte är odelat positiv. Det finns ett ganska kraftigt symbolvärde i både en roll som förbundskapten och ett Bragdguld. 

***

Åtta matcher i Superettan förra säsongen misstänks vara riggade. 
43 fotbollsspelare i Sveriges högsta fotbollsdivisioner misstänks vara inblandade i uppgjorda matcher. 
Precis som med dopningen är jag rädd att det som nu kommer fram om matchfixning är toppen av ett isberg och så länge lagstiftningen är tandlös är oddsen goda för mörka krafter att locka spelare mot bra betalning. Snabba pengar, låg risk. Och spelarnas inblandning torde vara svårbevisad. 

Framför allt är det inget nytt. Den mest klassiska spelskandalen i Sverige är ju läggmatcherna i bandy i början av 90-talet. Basketen har haft sina turer och fotbollen har ju varit föremål för manipulerade resultat flera gånger. 

Klubbarna i Sverige tycks stå lika handfallna inför det faktum att spelare kan vara köpta nu som för 25 år sedan. Vaddå? Sånt förekommer väl inte här?

Idrotten måste ta detta problem på största allvar.
När Europol häromåret flaggade för 380 misstänkta läggmatcher runt om i Europa kunde man tänka sig att resurser skulle läggas på krafttag mot detta problem, som ju strider mot idrottens alla grundläggande värden. 
Vad som hände? 
Dåvarande Fifa-ordföranden Sepp Blatter log lite, ryckte på axlarna och avfärdade Europols utredningen med att det var "gamla matcher".  

Läggmatcher är ett precis lika stort hot och problem för idrotten som dopning.
För fotbollen - det största.
Det handlar om manipulation - om att fansen blir bedragna och lurade. Till slut vet vi ju inte vad vi ska lita på. Till slut är trovärdigheten noll - oavsett om en match är manipulerad eller inte? 
Var inte det felpasset avsiktligt? Och den utvisningen? Seriöst.

Vad händer med idrotten då? 
Matchfixning är här och nu. Det kan drabba ditt lags nästa hemmamatch, men styras från ett kontor i Singapore eller Kina. 
Svenska marknaden är liten och sårbar. 

Svenska spel har polisanmält ett flertal matcher där det funnits misstanke om matchfixning.
Men i dag är det inte brottsligt att medverka till uppgjorda resultat, om det inte funnits mutor eller hot inblandat.

Nya svenska lagar behövs, inte minst i avskräckande syfte. Men det löser inte problemet.

Idrottens enorma trovärdighetsproblem på grund av dopning ledde till införandet av Wada, en världsomspännande kontrollinstans. Den har fått idrottens mandat och en särskild ställning som oberoende och rättssäker. Det är Wada som nu spränger sönder strukturerna i rysk idrott.

Idrotten har förlitat sig på övervakning av spel och (bland annat) Interpol. Men idrotten har inget organ för att själv styra över och följa upp matchfixning.
Med Wada som ett framgångsrikt exempel på hur idrotten kan ta sig an svåra utmaningar, borde det finnas grund för ett motsvarande organ för att identifiera, döma och följa upp i fall som gäller matchfixning. Ett WAMA, kort ock gott. Ett WAMA som flyger.  
Och det brådskar.