Blödig turist i tillvaron

Lördag förmiddag. Är turist i min egen stad.
Sitter och blickar ut över Klarakvarteren genom panoramafönster och ser solen blända vattnet under Västerbron långt bort.

Efter en fredagsförmiddag med dottern, där vi handlade mat (hon valde tacos som fredagsmiddag) , fikade och gick till frisören, checkade jag in på hotell i City, modell finare.
Inte så att jag har för få hotellnätter. Men det var i stort sett gratis och det verkade fint och framför allt fick vi barnvakt. 
Då får man passa på.

Så medan dottern åt nachos hemma, hade jag och Linn en fredagskväll med bio (Tårtgeneralen) och besök på bättre restaurang (i Gamla Stan).
Men framför allt - sovmorgon idag.
Trodde jag. 
Lilltjejen vaknar inte sällan före 06.00 hade jag hade därför vissa förhoppningar på att få sova ut idag. 
Men icke.
06.32. Tvärpigg. Fiasko. 

IMG_6346.JPG
 A room with a view. 

A room with a view. 

Filmen var bra. Även om jag gillar Filip och Fredrik (lyssnar slaviskt på deras podd!) så var mina förväntningar ganska låga. Det är dom nämligen ofta på svenska komedier. 
Men jag blev glatt överraskad. Skrattade gott och högt ibland och grät litegrann på slutet. 
Det var en tragikomisk historia, och Persbrandt var riktigt bra som miserabel, men godhjärtad, tårtgeneral. Klart sevärd!

Men på tal om att gråta till filmer. Vet inte vad grejen är, men jag har blivit så satans blödig senaste åren. Tror att det hände något när jag blev pappa. Nu börjar lipa till alla möjliga filmer och böcker. Sådant jag för några år sedan fnös åt och zappade bort eftersom det var dåligt, sliskigt eller för amerikanskt, får mig nu få mig att storböla.
Det kan gälla idrott också - om jag tittar på, i tv-soffan. Inte när jag själv jobbar. Då är tankarna på så mycket annat att det inte finns tid att ryckas med för mycket.

Men ett exempel, så att ni förstår hur illa det är: Jag såg "Independence Day" på en långflygning fjol. En påkostad, men ganska fånig, amerikansk sci-fi film. 
Jag gillar inte ens genren. Men ändå - när Bill Pullman i egenskap av amerikansk president, håller tal mot slutet av filmen sitter jag och tokgråter och snörvlar. 

Men det gäller inte bara filmer. Jag tycker allt mindre om att flyga (av miljöskäl, ja - men även av säkerhetsskäl) och jag kör extremt sällan för fort med bil, snarare blir folk irriterade för att jag kör långsamt.
Något har hänt. Men jag är fullt medveten om det. 
Till Tårtgeneralen tog jag med mig några servetter. Just in case.  

***

I övrigt har veckan ägnats åt lite nya föreläsningar. Totalt kom någonstans mellan 400-500 till Lokomotivet i Eskilstuna för att lyssna på mig och Johan Öhman om fusk, gråzoner, kosttillskott och skeva kroppsideal. 💉💊

Vi kommer fortsätta föreläsa på detta tema, men vi gör nu också om föreläsningen, så att den riktar sig till en bredare publik. Temat med fusk, gråzoner; synen på varandra och vårt förhållningssätt till vår omgivning är såklart inte enbart kopplat till en idrottsintresserad publik, utan är minst lika relevant i både vardagsliv och arbetsliv.

 Resonerar om vad som är fusk och vad som är okej tillsammans med en stor och intresserad publik i Eskilstuna. 

Resonerar om vad som är fusk och vad som är okej tillsammans med en stor och intresserad publik i Eskilstuna. 

Men det där får bli en fråga för nästa vecka, då jag även hoppas kunna starta upp ett annat projekt. Återkommer i ärendet.