Några tips till ett tipsgeni: så går det i OS!

Fick mail från signaturen "Tipsgeni1" med en önskan att ranka Sveriges medaljchanser i vinter-OS i PyeongChang. "Gärna utförligt", skrev hen.

Men att ranka är vanskligt. Jag om nån vet.
När jag som nyutnämnd krönikör 2006 ombads förutspå antalet svenska guld i OS i Turin, slog jag med knuten näve fast att det skulle bli noll guld. 
Teatralisk, bestämd. Dogmatisk emfas.

Måhända var jag aningen övertaggad pga krönikörsdebut osv. Det gick hursomhelst åt helvete.
För mitt tips alltså. Inte för Sverige.
Efter guldlösa svenska spel i Nagano 1998 och Salt Lake 2002 vann blågult nu plötsligt 754 guldmedaljer.
Det kan vara en överdrift, men det blev under alla omständigheter de bästa spelen för svensk del sedan sumererna uppfann hjulet.

Skadeglädjen i de (hundratals) mail jag fick under OS var nästan rörande stor.
Sånt får man bjuda på.
Hursom, krönikörskarriären startade i motlut. Och fan vet om det blev så mycket bättre sen.

 I en högst tveksam frisyr med mycket vax, och med en mun formad som en ankas näbb, levererade jag ett högst tveksamt medaljtips i Sportnytt i januari för 12 år sedan. Mats Nyström var programledare. I april 2016 slutade han skratta.  

I en högst tveksam frisyr med mycket vax, och med en mun formad som en ankas näbb, levererade jag ett högst tveksamt medaljtips i Sportnytt i januari för 12 år sedan. Mats Nyström var programledare.
I april 2016 slutade han skratta.  

Inför skid-VM i Holmenkollen 2011 gjorde en norsk tidning ett längre reportage, där jag bland annat ombads tippa hur det skulle gå i medaljkampen mellan Sverige och Norge.
Jag tippade 9-1 i guld till Norge.
Det blev 8-2.
Norge var överlägset (och var sammanlagt 0,8 sekunder från gulden i männens sprint och sprintstafett). Tipset var med andra ord både realistiskt och bra.
Men ändå fel. 
Nya mail. Hat och hån. Många var skitsura för att jag "inte trodde på Sverige". Som om det nu skulle vara min uppgift. 
Sedan glömde väl folk bort det där, annat hände och rubrikerna kom att handla om annat.

 Lite oklart hur jag kunde gå med på just denna bildidén, men det går ju i alla fall inte att ta miste på vilket land jag trodde på. I en vecka var jag sedan stekhet i Oslos uteliv. Sedan kom gris-gate och jag packades ner i en koffert, forslades nattetid till en torsktrålare i Stavanger, och packades inte upp igen förrän i Nynäshamn en månad senare, när allt lugnat ner sig. 

Lite oklart hur jag kunde gå med på just denna bildidén, men det går ju i alla fall inte att ta miste på vilket land jag trodde på. I en vecka var jag sedan stekhet i Oslos uteliv. Sedan kom gris-gate och jag packades ner i en koffert, forslades nattetid till en torsktrålare i Stavanger, och packades inte upp igen förrän i Nynäshamn en månad senare, när allt lugnat ner sig. 

Jag har genom åren (av egen eller mot min vilja) tippat ofta. Ibland rätt, ibland (hel)fel. Oftast okej, tror jag.
Men till följd av en historik av några uppmärksammade, svagare, profetior har jag nog ett rykte om mig att vara en dålig tippare.
Så vad någon som titulerar sig "Tipsgeni1" ska med mig till är oklart.
Och dessutom måste jag göra honom besviken. 

Jag drar mig för att tippa numera. Kanske är det åldern. Men det är helt enkelt för vanskligt.
Chansen att det blir rätt är nämligen väldigt liten.
Risken att det blir fel är tämligen stor.
Öppet mål, alltså, för (även om man skulle tippa ganska bra) för efterkloka stollar.
Jag klarar mig fint utan det. 

Men hur går det i OS då? Nånting kan jag väl kläcka ur mig i alla fall? 
Jo. Eller snarare nja. Jag har fått frågan i några intervjuer de senaste veckorna och varje gång försökt svara så svävande och flummigt jag bara kan.
Strategin har varit lyckosam. Hittills har jag inte sett att en enda gissning (för det är ju det det handlar om) gått i tryck.
Det är fan jag som är ett tipsgeni.
Tipsgeni2.

 Medaljerna i kommande vinter-OS är repiga redan från början, för att undvika det debacle som uppstod med medaljerna efter OS 2016. Enligt obekräftade uppgifter var Rio-medaljerna tillverkade av Nihonium-286, ett syntetiskt grundämne vars mest stabila isotop har en halveringstid på cirka åtta sekunder. Den här gången lär man dock ha tagit fram mer hållbara material.

Medaljerna i kommande vinter-OS är repiga redan från början, för att undvika det debacle som uppstod med medaljerna efter OS 2016. Enligt obekräftade uppgifter var Rio-medaljerna tillverkade av Nihonium-286, ett syntetiskt grundämne vars mest stabila isotop har en halveringstid på cirka åtta sekunder. Den här gången lär man dock ha tagit fram mer hållbara material.

Att gissa medaljer är en sak. Att ranka svenska medaljchanser en annan. Men min uppfattning skiljer sig inte nämnvärt från de listor jag sett på olika håll i svensk media senaste månaden. De brukar vara tämligen lika (och givna), och den inbördes ordningen handlar mer om tycke och smak än om vetenskap. Och såklart - att inte göra exakt likadant som konkurrenten.

Men eftersom Tipsgeni1 nu mailade, så ska jag bjussa på två tips.

1) Kolla på säsongen som gått. 
Framgångar kommer sällan av en slump. Det brukar det löna sig att titta på säsongen som varit fram till OS. Det finns alltid undantag, men de som presterat på en jämn och hög nivå över tid tenderar att lyckas i mästerskapen. Med den vetskapen blir det enklare att ringa in förväntade svenska framgångar.
Nederländska statistikföretaget Gracenote har tagit fram siffror baserat på just idrottarnas resultat. Enligt den senaste beräkningen tar Sverige 15 medaljer. 
Tre guld ska det visst bli: Kalla på 10 skejt och 2xskicross (men det ändras hela tiden, beroende på nya resultat).

2) Faxa Tyskland.
Bakom Ruhr-Universität Bochums kolvätekontaminerade väggar huserar ett antal ekonomer, som inför OS brukar titta på massor med olika faktorer. Dock ingen som har med deltagarnas fysiska status eller resultat att göra.
Istället väger de in bland annat ekonomiska, politiska, kulturella och demografiska data i sina kalkyler och sammanställer en egen medaljlista.
Grejen är att det brukar stämma häpnadsväckande bra. Här finns en ganska informativ bloggtext om deras tidigare forskning. Forskarna har såvitt jag vet inte publicerat något inför PyeongChang än. Så antingen gör man en egen beräkning, med utgångspunkt från ovanstående parametrar. 
Eller så kontaktar man tyskarna direkt. 
De nås bara via fax. Nummret är: +49 (0)234 32-14201.

 Genom att blanda askorbinsyra och gammal våffelsmet, låta det ångkoka en vecka, och sedan jämföra resultatet med befolkningskurvor från Cork; har Helmut, en av de tyska forskarna i Bochum, precis kommit fram till att Irland får ett motigt Vinter-OS i Sydkorea. 

Genom att blanda askorbinsyra och gammal våffelsmet, låta det ångkoka en vecka, och sedan jämföra resultatet med befolkningskurvor från Cork; har Helmut, en av de tyska forskarna i Bochum, precis kommit fram till att Irland får ett motigt Vinter-OS i Sydkorea. 

Att kombinera tipsen ovan kanske kan vara ett sätt att pricka någorlunda rätt?
Om inte annat kan man alltid gissa. Eller knyta näven och tippa noll guld.
Går tipset åt helvete blir det ju svenska framgångar. Och det är ju alltid kul att bli glatt överraskad.